Fredagsmys
Vilmers fredagsmys :
Russin, majskrokar, puffat ris och Minuscule på Youtube, då leker livet:)
Mamma och pappas fredagsmys:
Mmm!
Nu är det
och godis som gäller.
Russin, majskrokar, puffat ris och Minuscule på Youtube, då leker livet:)
Mamma och pappas fredagsmys:
Mmm!
Nu är det
och godis som gäller.
Torsdagsshopping
Förutom sjalen jag hade på det förra kortet handlade jag lite mer saker. Så dessa saker kom jag hem med!
En blus från Cassels (Vero Moda)
T-shirt från Cassels (Vero Moda)
Linne från Lindex. Blir nog snyggt till sommaren när man är brun.
Sandaler från Kappahl
Längtar efter sommaren nu!
En blus från Cassels (Vero Moda)
T-shirt från Cassels (Vero Moda)
Linne från Lindex. Blir nog snyggt till sommaren när man är brun.
Sandaler från Kappahl
Längtar efter sommaren nu!
Vår
Fint! :)
Mitt gamla och nästannygamla jag
Så här såg jag ut i förmiddags.
Och så här ser jag ut nu.
Ändå en liten förbättring eller vad tycks?
Kanske en dålig bild för att visa hårfärgen. E värdelös på att ta kort på mig själv!
Får ta en i dagsljus imorgon istället.
Vad tycks om min nya sjal som jag har på översta bilden förresten? Visst är den härlig?! Köte den på Gina för ynka 129:-
Snart mig själv igen
Sitter hos frissan med en kopp kaffe och har just mölat i mig en god blåbärsbulle.
Här tar dom hand om sina kunder :)
Om ett livet tag ser jag förhoppningsvis ut som mig själv igen. Eller iaf en bra bit på vägen :)
Skönt, som jag har längtat sista tiden! Att få se ut som mitt riktiga jag alltså.
Nu blir mamma glad också. Eller hur mamma?! ;)
Önskade att jag kunde lägga in bilder i bloggen från mobilen.
Då hade ni fått sett hur snygg jag är just nu. Haha!
Moln
När Vilmer en dag får ett eget rum vet jag precis vad jag vill ha i det.
MOLN, massa moln! =)
Åh, vad jag älskar Gunila Axén's Moln kollektion. Speciellt i blått och svart!
MOLN, massa moln! =)
Åh, vad jag älskar Gunila Axén's Moln kollektion. Speciellt i blått och svart!
Glömde
NU fick vi somnat Vilmer. Någonting stör honom om kvällarna nu märker vi för han vägrar somna när det är natten för honom. Inte riktigt varje kväll men nästan.
Glömde ju skriva om sakerna som borde fixas, som jag skrev i förra inläggets rubrik.
Har ju lite saker hängande över mig/oss. Jag måste serva min cykel och köpa ny sadel till den. Den stals förra hösten. Ne, inte -09 utan -08. Jag cyklade alltså ingenting förra året. Skumt, så länge har det aldrig någonsin dröjt mellan någpn cykeltur. Använder annars cykeln året runt, fast mer på sommarhalvåret så klart.
Men iofs så drog jag ju runt på en barnvagn hela förra året, och innan dess var jag så tjock och trött att jag inte orkade cykla.
Mer än cykelservice ska Robban kolla över sin cykel också. Han befarar punka bl a.
Sedan ska vi inhandla en cykelstol med två fästen till vardera cykel samt en cykelhjälm till Vilmer.
Tror han kommer tycka om att åka cykel =)
Glömde ju skriva om sakerna som borde fixas, som jag skrev i förra inläggets rubrik.
Har ju lite saker hängande över mig/oss. Jag måste serva min cykel och köpa ny sadel till den. Den stals förra hösten. Ne, inte -09 utan -08. Jag cyklade alltså ingenting förra året. Skumt, så länge har det aldrig någonsin dröjt mellan någpn cykeltur. Använder annars cykeln året runt, fast mer på sommarhalvåret så klart.
Men iofs så drog jag ju runt på en barnvagn hela förra året, och innan dess var jag så tjock och trött att jag inte orkade cykla.
Mer än cykelservice ska Robban kolla över sin cykel också. Han befarar punka bl a.
Sedan ska vi inhandla en cykelstol med två fästen till vardera cykel samt en cykelhjälm till Vilmer.
Tror han kommer tycka om att åka cykel =)
Saker som är fixade och saker som borde fixas
Barnvagnshjulet fixades fort på eftermiddagen när Robban kört förbi en cykelaffär och köpt ett lagningskit. Tur att det var ett litet hål så vi slapp köpa ny slang.
På öppna förskolan hade vi jättekul. Det enda som inte var så roligt enligt Vilmer var när vi skulle göra gipsavgjutning av hans hand och fot. Han skrek som en stucken gris. Varför vet jag inte.
Kan vara många faktorer som spelade in. En okänd "tant" som höll i hans hand/fot när trycket skulle göras, att han fått vaccinet tidigare på dagen och var lite känslig, att han var trött, att det var läskigt med degen som handen/foten trycktes ner i?! Som sagt, svårt att veta.
Igår hände inte jättemycket. Var ute på promenad när Vilmer sov och senare gick vi hem till Maria,Calle och Julia. Mamma skulle hämta Julia från dagis så då passade vi på att umgås lite med dom.
Eftermiddagen var så händelselös så vi struntar i den ;)
Idag har jag och Vilmer varit hemma hos Linnéa och Isabella som var lediga från dagis.
Tanken var att vi egentligen skulle till Slottsskogen men Isabella hade lite temp (38grader) och Camilla visste inte riktigt varför men misstänkte tänder. Men det blev att stanna hemma ändå.
Vi är inte sjåpiga utan gick dit och umgicks.
Vilmer sov inte mer än 20 min på förmiddagen vilket har märkts resten av dagen :/ Grinigt värre!
När vi åt lunch (som Camilla bjöd på) åt Vilmer friskt. Pasta och köttfärssås var en riktig höjdare. Han fick i sig massa pasta doppade i köttfärssås och och några gurkskivor, åt en hel burk av sin egna mat samt att en bit banan till efterrätt.
Jag tror minsann att vinden har börjat vända. Han klarar av att äta mycket mer saker nu utan att spy. DEt är så härligt att se att han riktigt njuter av att äta. Och själv dessutom :)
Innan fick man ge honom pyttepytte bitar som han ändå rös utav och kräktes upp :(
Nu kan man ge honom en halv macka som han tar småtuggor av och klarar det galant.
Från och med idag ska han bara få medicinen 2 gånger om dagen. Skönt för gubben! Nu stretar han inte alls emot lika mycket som innan men det är ju inte roligt för det.
Tycker fortfarande att han hostar lite grann men inte lika mycket som innan.....tror jag. Har ju inte direkt fört någon statestik över det innan så det är svårt att veta exakt hur mycket det har förbättrats. Men jag kan ju säga så mycket som att han hostar inte på dagarna längre. Det är mest på mornarna i så fall.
Nu kämpar Robban med att försöka somna vår lilla grinpelle och jag sitter i soffan och njuter av ett glas rött. Låtsas att det är fredag!
"Snart är det fredagsmys!!!" ;)
Blev så besviken. Hade fått reda på att det skulle spelas brännboll och grillas imorgon med jobbet. Såg fram emot det jättemycket. Men tydligen är det nästa fredag. Suck! Hoppas vi kan komma på något annat roligt som vi kan göra imorgon istället nu då.
Så varmt och gott som det är och ska vara i helgen, då vill man ju utnyttja värmen. Eller hur!
Vad ska ni göra i helgen?
Jävla barnvagnshelvete!!
Börjar nästan ångra att vi oss en barnvagn med gummihjul.
På väg till bvc imorse fick jag såklart punktering på vagnen. Jag blir så trött!
Jag som skulle promenera till öppna förskolan bortanför Frölunda Torg.
Så efter bvc-besöket var det bara att ringa ut Robban med bilnyckeln. Ja, han/vi jobbar alldeles bredvid bvc så lite tur hade jag iaf.
Kunde ju ha varit långt hemifrån.
Fick åka hem och nu sover Vilmer på balkongen i vagnen istället för på vägen till öppna.
Kan ju säga att det blir stressigt när han vaknar eftersom vi ska träffa Lisa med Axel vid 12. Suck!!!
Bvc-besöket gick sådär. Blir mer och mer nedstämd för varje gång vi är där. Vilmer går uppså himla dåligt i vikt. Än så länge är det ingen fara men han får snart inte sjunka lägre ner på kurvan än vad han är nu.
Nu väger han 9890 och än är han ju inte så tunn, men man vill ju att han ska gå upp bra i vikt så vi slipper oroa oss över det också. :(
Det är ju antagligen allt kräkande som gör att han går upp så dåligt i vikt. Iofs är ju han vääldigt aktiv så det kan nog också vara en bidragande orsak.
Men han är ju pigg och glad hela tiden så han verkar ju må bra iaf. Det är ju såklart det viktigaste.
Ska egentligen tillbaka först när han är 1½ år för ny kontroll men vi fick en tid innan midsommar för att kolla av vikten, vilket är väldigt skönt.
Gubben fick även sin spruta, eller ja det är ju faktiskt 2 sprutor. Första gick bra men han blev väldigt ledsen när han fick andra. Det är vaccinet som svider så när det sprutas in i benet :( Stackarn!
Men det gick fort över och sedan var han sig själv igen.
Nu är det dags lämna datorn för att väcka gubben och dra till öppna förskolan.
Hejs!
På väg till bvc imorse fick jag såklart punktering på vagnen. Jag blir så trött!
Jag som skulle promenera till öppna förskolan bortanför Frölunda Torg.
Så efter bvc-besöket var det bara att ringa ut Robban med bilnyckeln. Ja, han/vi jobbar alldeles bredvid bvc så lite tur hade jag iaf.
Kunde ju ha varit långt hemifrån.
Fick åka hem och nu sover Vilmer på balkongen i vagnen istället för på vägen till öppna.
Kan ju säga att det blir stressigt när han vaknar eftersom vi ska träffa Lisa med Axel vid 12. Suck!!!
Bvc-besöket gick sådär. Blir mer och mer nedstämd för varje gång vi är där. Vilmer går uppså himla dåligt i vikt. Än så länge är det ingen fara men han får snart inte sjunka lägre ner på kurvan än vad han är nu.
Nu väger han 9890 och än är han ju inte så tunn, men man vill ju att han ska gå upp bra i vikt så vi slipper oroa oss över det också. :(
Det är ju antagligen allt kräkande som gör att han går upp så dåligt i vikt. Iofs är ju han vääldigt aktiv så det kan nog också vara en bidragande orsak.
Men han är ju pigg och glad hela tiden så han verkar ju må bra iaf. Det är ju såklart det viktigaste.
Ska egentligen tillbaka först när han är 1½ år för ny kontroll men vi fick en tid innan midsommar för att kolla av vikten, vilket är väldigt skönt.
Gubben fick även sin spruta, eller ja det är ju faktiskt 2 sprutor. Första gick bra men han blev väldigt ledsen när han fick andra. Det är vaccinet som svider så när det sprutas in i benet :( Stackarn!
Men det gick fort över och sedan var han sig själv igen.
Nu är det dags lämna datorn för att väcka gubben och dra till öppna förskolan.
Hejs!
Presenterna
Har ju glömt att lägga ut bilderna på kläderna Vilmer fick i födelsedagspresent.
Så här är dom.
Windstopper, mössa, vantar och scarf (PoP) från farbror Jim med familj
Body (Småfolk) och jeans (Metoo) från farmor
Piké, surfshorts och (chinos)shorts (H&M) från Maria, Carro och Emelie
Tröja, byxor (Ida T) och mockasiner från gammelmormor
Mockasiner från farmor
Var även tvungen att ta en bild på den underbara lampan från Cult som han fick av sina mostrar med familjer. Han har napplådan sen innan, och jag har länge kastat lystna blickar efter denna. Till min glädje såg jag att den fortfarande fanns kvar i butikerna så vi önskade oss den till Vilmer.
Älskar den! :)
Sen måste ni ju bara se Vilmers shortssamling. Vi får ju verkligen hoppas på en rejält var sommar säger jag bara ;)
2 par av shortsen fick han i present. Men dom andra hade jag hunnit köpa innan. Och alla är ju olika förutom chinosvarianterna. Måste ju ha ett par för varje tillfälle. ;)
Och tänka sig, alla är från H&M. Ibland förvånar dom en. Imellanåt har dom bara ren skit och ibland kommer det in lite pärlor. Sen blir det ju alltid lite roligare kläder ju äldre barnen blir.
Så här är dom.
Windstopper, mössa, vantar och scarf (PoP) från farbror Jim med familj
Body (Småfolk) och jeans (Metoo) från farmor
Piké, surfshorts och (chinos)shorts (H&M) från Maria, Carro och Emelie
Tröja, byxor (Ida T) och mockasiner från gammelmormor
Mockasiner från farmor
Var även tvungen att ta en bild på den underbara lampan från Cult som han fick av sina mostrar med familjer. Han har napplådan sen innan, och jag har länge kastat lystna blickar efter denna. Till min glädje såg jag att den fortfarande fanns kvar i butikerna så vi önskade oss den till Vilmer.
Älskar den! :)
Sen måste ni ju bara se Vilmers shortssamling. Vi får ju verkligen hoppas på en rejält var sommar säger jag bara ;)
2 par av shortsen fick han i present. Men dom andra hade jag hunnit köpa innan. Och alla är ju olika förutom chinosvarianterna. Måste ju ha ett par för varje tillfälle. ;)
Och tänka sig, alla är från H&M. Ibland förvånar dom en. Imellanåt har dom bara ren skit och ibland kommer det in lite pärlor. Sen blir det ju alltid lite roligare kläder ju äldre barnen blir.
Lite sommarkänsla
Vilken värme det har varit idag.
Gick hemifrån på förmiddagen för min dagliga promenad medan Vilmer sov i vagnen. Efter et kort tag blev det för varmt med jacka. Av med den. Efter ytterligare 30 min promenerade i slingan så åkte luvtröjan också av. Och sedan veks även byxorna upp. Och ändå sken inte solen.
Tänk vilken värme det hade varit om solen vart framme. Men det var ändå härligt!
Gick hem, serverade mig och Vilmer lunch, bytte snabbt om till mina nya knickers som legat och väntat på mig, och satte även på mig ett par tunnare skor och satte Vilmer på nytt i vagnen. Fick inga protester trots vi nyss kommit innanför dörren.
Vi gav oss iväg till jobbet. Ja, idag igen! Niklas på min avdelning som är pappaledig på måndagar med sina 1½ åriga tvillingpojkar, skulle komma och säga hej på 14-fikat. Var så längesedan jag såg dom så jag tänkte det kunde va kul att vi också kom dit och sa hej. :)
Tråkigt nog kom dom aldrig. Barnen hade blivit sjuka.
Fick iaf lämnat påsen med gravidtidningar och böcker till Cicci som jag har glömt av ett otal gånger.
Visst är det ändå nåt häftigt att få vara gravid för första gången?! Allt är så nytt, så spännande, så pirrigt. Och man är bara som en svamp (iaf jag). Suger i sig all information. Läser böcker, köper tidningar, lusläser repotage, och som i mitt fall; var beroende av Familjeliv.
Är nästan lite avundsjuk på Cicci nu som får vara med om allt det här häftiga nu =) TROTS att jag mådde som en potta skit dom sista månaderna ;)
Förstår ju att det inte blir samma sak när man väntar sitt andra barn. Man har ju redan gjort allt en gång innan. Man har ju redan koll på allt som väntar + att man har en liten galning att ta hand om.
Lite annorlunda från när man är gravid första gången. Då är man bara två om det, och kan vila när man vill och göra vad man känner för.
När man väntar sitt andra barn är det full rulle hela tiden och man har knappast tid eller ro att sitta ner och vila. Misstänker att andra graviditeten är över i en ögonblinkning ;) Plötsligt ligger man där och föder och undrar vart i hela friden dom 9 månaderna tog vägen. Haha!
Nej, ni behöver inte fundera på om jag är gravid för det är jag verkligen inte. Det där får allt vänta ett par år. Är låångt från redo att vara tvåbarnsmamma. Haha!
Oj vad jag spårade iväg i tankarna.
Ska återgå till dagen.
Efter fikat så satt jag och pratade med min chef en stund. Vi bestämde att jag ska komma tillbaka till jobbet den 1 september. Hjälp!! Läskigt att ha det bestämt så fastän jag och Robban har pratat så mycket om det.
Tiden går så förfärligt fort tycker jag.
När jag går tillbaka till jobbet kommer Robban vara hemma med gubben. Han tycker självklart det ska bli jättekul men är lite orolig vad dom ska göra hela dagarna men det löser sig alltid :)
Har lite svårt att förstå hur folk kan vilja längta tillbaka till sina jobb som vissa gör. Javisst, jag har inte mitt drömjobb men det hade nog inte spelat någon roll ändå. Jag älskar att få vara hemma med Vilmer. Den här tiden när han är hemma är så kort och går så fort och jobba ska man ändå hela livet tills man är 65. Man har gott om tid på sig att jobba.
Önskade att jag och Robban hade bättre ställt så man kunde få vara hemma lite längre än vad vi har planerat.
Hade tyckt att det hade vart ultimat att Vilmer hade fått börja på dagis när han är två.
Nu ska vi söka plats f.o.m. september i år och får därmed troligtvis (förhoppningsvis) inte någon plats snart inpå. Vi hade gärna velat att han skulle få en plats under senhösten/vintern någon gång.
Som tur är har vi snålat med dagarna så skulle dagisplats dröja ett tag tror vi nog allt att vi klarar det.
Nu är det dags för sängen för jag och Vilmer ska vara hemifrån tidigt imorgon. Det är 1 årskontroll på bvc som gäller vid 9:30. Då ska han även få vaccinationsspruta. Alltså för difteri, stelkramp, kikhosta, Hib och polio.
Efteråt ska vi träffa Lisa och Axel på öppna förskolan vid 12. Hoppas han inte får några sviter av vaccinet så fort inpå bara. Då får vi åka hem tidigare.
Gick hemifrån på förmiddagen för min dagliga promenad medan Vilmer sov i vagnen. Efter et kort tag blev det för varmt med jacka. Av med den. Efter ytterligare 30 min promenerade i slingan så åkte luvtröjan också av. Och sedan veks även byxorna upp. Och ändå sken inte solen.
Tänk vilken värme det hade varit om solen vart framme. Men det var ändå härligt!
Gick hem, serverade mig och Vilmer lunch, bytte snabbt om till mina nya knickers som legat och väntat på mig, och satte även på mig ett par tunnare skor och satte Vilmer på nytt i vagnen. Fick inga protester trots vi nyss kommit innanför dörren.
Vi gav oss iväg till jobbet. Ja, idag igen! Niklas på min avdelning som är pappaledig på måndagar med sina 1½ åriga tvillingpojkar, skulle komma och säga hej på 14-fikat. Var så längesedan jag såg dom så jag tänkte det kunde va kul att vi också kom dit och sa hej. :)
Tråkigt nog kom dom aldrig. Barnen hade blivit sjuka.
Fick iaf lämnat påsen med gravidtidningar och böcker till Cicci som jag har glömt av ett otal gånger.
Visst är det ändå nåt häftigt att få vara gravid för första gången?! Allt är så nytt, så spännande, så pirrigt. Och man är bara som en svamp (iaf jag). Suger i sig all information. Läser böcker, köper tidningar, lusläser repotage, och som i mitt fall; var beroende av Familjeliv.
Är nästan lite avundsjuk på Cicci nu som får vara med om allt det här häftiga nu =) TROTS att jag mådde som en potta skit dom sista månaderna ;)
Förstår ju att det inte blir samma sak när man väntar sitt andra barn. Man har ju redan gjort allt en gång innan. Man har ju redan koll på allt som väntar + att man har en liten galning att ta hand om.
Lite annorlunda från när man är gravid första gången. Då är man bara två om det, och kan vila när man vill och göra vad man känner för.
När man väntar sitt andra barn är det full rulle hela tiden och man har knappast tid eller ro att sitta ner och vila. Misstänker att andra graviditeten är över i en ögonblinkning ;) Plötsligt ligger man där och föder och undrar vart i hela friden dom 9 månaderna tog vägen. Haha!
Nej, ni behöver inte fundera på om jag är gravid för det är jag verkligen inte. Det där får allt vänta ett par år. Är låångt från redo att vara tvåbarnsmamma. Haha!
Oj vad jag spårade iväg i tankarna.
Ska återgå till dagen.
Efter fikat så satt jag och pratade med min chef en stund. Vi bestämde att jag ska komma tillbaka till jobbet den 1 september. Hjälp!! Läskigt att ha det bestämt så fastän jag och Robban har pratat så mycket om det.
Tiden går så förfärligt fort tycker jag.
När jag går tillbaka till jobbet kommer Robban vara hemma med gubben. Han tycker självklart det ska bli jättekul men är lite orolig vad dom ska göra hela dagarna men det löser sig alltid :)
Har lite svårt att förstå hur folk kan vilja längta tillbaka till sina jobb som vissa gör. Javisst, jag har inte mitt drömjobb men det hade nog inte spelat någon roll ändå. Jag älskar att få vara hemma med Vilmer. Den här tiden när han är hemma är så kort och går så fort och jobba ska man ändå hela livet tills man är 65. Man har gott om tid på sig att jobba.
Önskade att jag och Robban hade bättre ställt så man kunde få vara hemma lite längre än vad vi har planerat.
Hade tyckt att det hade vart ultimat att Vilmer hade fått börja på dagis när han är två.
Nu ska vi söka plats f.o.m. september i år och får därmed troligtvis (förhoppningsvis) inte någon plats snart inpå. Vi hade gärna velat att han skulle få en plats under senhösten/vintern någon gång.
Som tur är har vi snålat med dagarna så skulle dagisplats dröja ett tag tror vi nog allt att vi klarar det.
Nu är det dags för sängen för jag och Vilmer ska vara hemifrån tidigt imorgon. Det är 1 årskontroll på bvc som gäller vid 9:30. Då ska han även få vaccinationsspruta. Alltså för difteri, stelkramp, kikhosta, Hib och polio.
Efteråt ska vi träffa Lisa och Axel på öppna förskolan vid 12. Hoppas han inte får några sviter av vaccinet så fort inpå bara. Då får vi åka hem tidigare.
Utan mitt läppstift
Hon är väl för underbar vår fru Montazami?!
Speedad
Har en helspeedad son som drar runt på golvet. Nu börjar sviterna av medicinerna komma. :/ Får se när vi får somnat Vilmer idag. Suck!
Igår var det helvetiskt jobbigt att ge honom den. Han skrek, sparkade, fäktade med armarna, grät och man kände sig som en skurk när man höll fast armar, ben och höll huvudet som i ett skruvstäd för att få honom att andas i masken. Fy fasen!
Men tack och lov har det gått bättre idag. Han skriker inte men fäktar och vrider sig lika mycket som innan. Men iaf...lite bättre.
Idag har jag gått en rejäl lång och rask promenad. Känner mig änna lite mör i benen. Gott!
Sedan var vi på fika hos Camilla, Niklas och barnen.
Annars har det inte hänt så mycket mer spännande.
Imorgon kommer jag och Vilmer vara själva så jag tror att vi kommer dra till Allum för att hitta en mössa som jag varit på jakt efter länge. Och den finns bara kvar i Vilmers storlek på Allum av alla butiker i stan.
Visst är det underbara färger på den?!
Har bjudit in Maria och Julia på middag imorgon eftersom dom också är själva på kvällen. Och vad är bättre än att äta och umgås ihop?! Det blir lasange och fruktsallad med glass. Mums! :)
Ska även baka en ny sådan här:
För på söndag är det äntligen dags för det stora gemensamma 1 års kalaset. Alla vi som hängt ihop från familjeliv ska fira våra små 1åringar ihop, då det blir för många kalas annars.
14 barn med familj och även några storasyskon, det blir en hel del människor.
Vi har hyrt en öppen förskola vilket är perfekt. Där finns ju allt som kan tänkas behövas. Stolar, bord, leksaker, plats mm.
Några har fått äran att göra mat, någon tar med dryck, någon sallad och bröd, någon mat och annat gott till barnen, jag och en till bakar tårtor, någon bakar kakor, någon kaffe och tillbehör, någon partytillbehör och fotograferar.
Sedan ska ju självklart alla barn få varsin present så alla tar med ett paket värt 100:- som sedan delas ut.
Jag tror vi kommer få en urtrevlig dag!
Igår var det helvetiskt jobbigt att ge honom den. Han skrek, sparkade, fäktade med armarna, grät och man kände sig som en skurk när man höll fast armar, ben och höll huvudet som i ett skruvstäd för att få honom att andas i masken. Fy fasen!
Men tack och lov har det gått bättre idag. Han skriker inte men fäktar och vrider sig lika mycket som innan. Men iaf...lite bättre.
Idag har jag gått en rejäl lång och rask promenad. Känner mig änna lite mör i benen. Gott!
Sedan var vi på fika hos Camilla, Niklas och barnen.
Annars har det inte hänt så mycket mer spännande.
Imorgon kommer jag och Vilmer vara själva så jag tror att vi kommer dra till Allum för att hitta en mössa som jag varit på jakt efter länge. Och den finns bara kvar i Vilmers storlek på Allum av alla butiker i stan.
Visst är det underbara färger på den?!
Har bjudit in Maria och Julia på middag imorgon eftersom dom också är själva på kvällen. Och vad är bättre än att äta och umgås ihop?! Det blir lasange och fruktsallad med glass. Mums! :)
Ska även baka en ny sådan här:
För på söndag är det äntligen dags för det stora gemensamma 1 års kalaset. Alla vi som hängt ihop från familjeliv ska fira våra små 1åringar ihop, då det blir för många kalas annars.
14 barn med familj och även några storasyskon, det blir en hel del människor.
Vi har hyrt en öppen förskola vilket är perfekt. Där finns ju allt som kan tänkas behövas. Stolar, bord, leksaker, plats mm.
Några har fått äran att göra mat, någon tar med dryck, någon sallad och bröd, någon mat och annat gott till barnen, jag och en till bakar tårtor, någon bakar kakor, någon kaffe och tillbehör, någon partytillbehör och fotograferar.
Sedan ska ju självklart alla barn få varsin present så alla tar med ett paket värt 100:- som sedan delas ut.
Jag tror vi kommer få en urtrevlig dag!
Oh Weei!
Är det nu man ska ut på natten och riva ner affischer a la 90tal Pamela Anderson? ;)
Hade passat bra på jobbet!
Hade passat bra på jobbet!
Fan fan fan
Det blev aldrig någon ny lägenhet för oss. Kvinnan tyckte den kändes för liten och att det var för mycket insyn från grannhuset :(
Ne, om man skulle tröstäta något... om man nu hade haft något hemma.
Fan, nu raserade allt :(
Som vanligt
är klockan på tok för mycket.
Får dra dagen i korta drag!
Förmiddagen spenderades som sagt hemma hos Sarah och Greta. Där fick vi jättegod vegetarisk lasange. Nog den godaste jag har ätit. TYvärr hann vi inte stanna på kaffe och tårta eftersom vi skulle till barnmedicin.
Där fick jag en genomgång hur inhalatorn och medicinen fungerar. Vilmer får en liten mask som han ska andas in i som i sin tur sitter på andningsbehållaren.
Medicinerna som han ska få heter Airomir (luftrörsvidgande) och Pulmicort (dämpande och förhindrande av inflammationer).
Airomir ska ha få först varje tillfälle eftersom det är luftrörsvidgande. Efter det får han Pulmicort.
Så först ska han få en puff med Airomir och han måste ta 4 andetag i masken för att få isig det. en puff av Pulmicort och även 4 andetag då också. Detta ska vi göra 4 ggr om dagen i en vecka.
Därefter ska vi gå ner till 2 ggr per dag i ytterligare en vecka. Efter det den 7 maj ska vi tillbaka till barnmedicin för att kolla resultat.
Hoppas hoppas detta går vägen, och att Vilmer accepterar detta. Det kan ju lika väl bli en fajt varje gång han måste inhalera. Usch hoppas inte det! Det kommer ju bli tillräckligt jobbigt för honom detta.
Imorgon bitti ska vi hämta ut allt från Apoteket och börja använda det.
Just det, lovade ju att berätta en sak om vår lägenhet.
I förmiddags ringde det en kvinna som bor i vårt område och har en 3a som hon vill byta mot en två pga separation. Hon hade fått vårt nummer av vår fastighetsvärd. (Det måste ju betyda att vi ligger högt upp i kön nu då?)
Så hon var intresserad av att komma och titta på vår lägenhet.
Hennes ligger på bottenvåningen och är på 74 kvm. Det kan ju inte bli bättre för oss! Det enda jag funderar på är vad för sorts uteplats det är. Hoppas verkligen inte att det är balkong för det har vissa uppe på den gatan.
Men egentligen, vad gör det om vi skulle få den! Vi får större yta, Vilmer får ett eget rum och i slipper springa o trapporna med katterna. Vilket hallelujahmoment det skulle vara om vi får den!!!! =)
Så håll tummarna för oss! På torsdag eftermiddag vet vi om det blir något.
Imorgon ska jag och Vilmer umgås med Linnéa, Isabella och Julia. Det är studiedag vilket gör att Camilla och Maria får var hemma med barnen. Blir kul!
Sa även försöka komma iväg och träna på eftermiddagen. Simning eller gymmet blir det nog.
Godnatt, nu ska det sovas!
Vilmer kalas
Vilmers kalas gick över all förväntan.
Tidigt på förmiddagen åkte vi hem till mamma och Kai för att ha god tid på oss att förbereda.
Somnade Vilmer ute på altan nästan direkt vi kom dit så hade vi fria händer.
Han sov länge så vi fick gjort en massa.
Men det blev tyvärr inte så mycket av min solning i solstolen som jag trodde jag skulle hinna med :)
Det enda som inte gick vägen var Vilmers eftmiddagsvila. Han vägrade först att somna och fick knappt sovit en timme innan gästerna dök upp.
När jag tog in honom hade så gott som alla kommit och riktade såklart sin uppmärksamhet mot honom. Det blev för mycket för en nyvaken och lite blyg Vilmer. Det riktigt tårades i ögonen på honom och vi gick undan en kort stund för att vakna till liv och byta till finkläder.
Det tog ytterligare en stund för honom att komma ur blygheten men sen var han på topp som vanligt.
Maten va populär och räckte mer än väl. Iaf pastasalladen som fanns kvar i överflöd. Kycklingen därimot tog så gott som slut och lovordades av många. Som den brukar göra! :)
Marängtårtan blev jättelyckad och alla älskade den! Kul! Alltid roligt att bjuda på något nytt och som också uppskattas!
Men det blev ändå en liten tårta över som vi gjorde extra. Den tog Robban till jobbet dagen efter och bjöd våra arbetskamrater på. Det var populärt kan jag säga.
Vilmer hade fullt upp med paketöppningen. Fast varje grej är ju intressant i 5 sek sen är det bara över till nästa sak. :)
Men han fick hemskt mycket fina saker och vi är jättetacksamma!
Kom på i efterhand att jag glömde visa upp alla fina kläder på kort. Dom ligger ju bara på hög på dom här bilderna. Ska lösa det imorgon då det mesta hänger på tork efter ha blivit tvättat idag.
Vid 20:30 tiden gick dom sista gästerna och vi kunde pusta ut och börja städa. Vilmer var väldigt trött men hade nog lite svårt att komma till ro. Inte så konstigt så mycket kul som hänt under dagen och så många roliga människor som lekte och grejade med honom.
Jag försökte somna honom runt 21 men han vägrade både välling och sömn, sådet var bara att gå upp igen. Robban var kvar länge innan han begav sig hem till katterna.
Jag skulle ju som sagt sova över med Vilmer eftersom vi inte ville släpa ut honom så sent efter läggdags + att det var gött att få städat klart efter kalaset dagen därpå när mamma och Kai var på jobbet.
Först vid 23:30 fick jag somnat honom och då slockade även jag själv. Var helt slut efter den dagen!
Egentligen är det inte så konstigt när man har hållt på med fixande och trixande sedan dagen innan, lagat mat, tårtor, ta hand om gäster, prata med alla, ta hand om disk etc etc. MEN vi fick jättemycket hjälp av alla möjliga. Tack så mycket! Det är guld värt att få hjälp när man har ett stort kalas som detta.
Dagen efter tog jag och Vilmer det lugnt. Maria och Julia kom förbi en sväng på förmiddagen och fikade upp det sista av tårtan.
När Vilmer sov middag tog jag hand om all disk och städade undan bord mm. Sedan tog jag mig en välförtjänt paus i solstolen på altanen. Som tur är hade dom lä i trädgården så man kunde sitta i t-shirt och uppkavlade byxor och sola. Underbart!
På eftermiddagen när Robban kom från jobbet var vikvar en kort stund till sen tog vi oss hemåt med alla överfulla påsar.
Jag och Vilmer fick gå hem för vi fick inte plats i bilen ;)
Här kommer lite kort från kalasandet!
Det blyga födelsedagsbarnet i hög person
Lite gäster
Vilmer med sin polare Elliot
Systeryster agerar fotograf
Cicci hugger in på maten
Farmor skojar med Vilmer när han äter
Tårtan
Ljusutblåsning
Mmm...grädde är gott!
Presentöppning är kul, fastän man är fasthållen för man vill sticka iväg
Snackspaus i paketöppningen
Alla vill vara med och öppna paket
Linnéa glad över sina ballonger
Ett trött med glatt gäng säger hejdå till dom sista gästerna
Presenterna
Vilmers fina handmålade stol han fick av mormor, morfar och gammelmorfar
Mer presenter
Tidigt på förmiddagen åkte vi hem till mamma och Kai för att ha god tid på oss att förbereda.
Somnade Vilmer ute på altan nästan direkt vi kom dit så hade vi fria händer.
Han sov länge så vi fick gjort en massa.
Men det blev tyvärr inte så mycket av min solning i solstolen som jag trodde jag skulle hinna med :)
Det enda som inte gick vägen var Vilmers eftmiddagsvila. Han vägrade först att somna och fick knappt sovit en timme innan gästerna dök upp.
När jag tog in honom hade så gott som alla kommit och riktade såklart sin uppmärksamhet mot honom. Det blev för mycket för en nyvaken och lite blyg Vilmer. Det riktigt tårades i ögonen på honom och vi gick undan en kort stund för att vakna till liv och byta till finkläder.
Det tog ytterligare en stund för honom att komma ur blygheten men sen var han på topp som vanligt.
Maten va populär och räckte mer än väl. Iaf pastasalladen som fanns kvar i överflöd. Kycklingen därimot tog så gott som slut och lovordades av många. Som den brukar göra! :)
Marängtårtan blev jättelyckad och alla älskade den! Kul! Alltid roligt att bjuda på något nytt och som också uppskattas!
Men det blev ändå en liten tårta över som vi gjorde extra. Den tog Robban till jobbet dagen efter och bjöd våra arbetskamrater på. Det var populärt kan jag säga.
Vilmer hade fullt upp med paketöppningen. Fast varje grej är ju intressant i 5 sek sen är det bara över till nästa sak. :)
Men han fick hemskt mycket fina saker och vi är jättetacksamma!
Kom på i efterhand att jag glömde visa upp alla fina kläder på kort. Dom ligger ju bara på hög på dom här bilderna. Ska lösa det imorgon då det mesta hänger på tork efter ha blivit tvättat idag.
Vid 20:30 tiden gick dom sista gästerna och vi kunde pusta ut och börja städa. Vilmer var väldigt trött men hade nog lite svårt att komma till ro. Inte så konstigt så mycket kul som hänt under dagen och så många roliga människor som lekte och grejade med honom.
Jag försökte somna honom runt 21 men han vägrade både välling och sömn, sådet var bara att gå upp igen. Robban var kvar länge innan han begav sig hem till katterna.
Jag skulle ju som sagt sova över med Vilmer eftersom vi inte ville släpa ut honom så sent efter läggdags + att det var gött att få städat klart efter kalaset dagen därpå när mamma och Kai var på jobbet.
Först vid 23:30 fick jag somnat honom och då slockade även jag själv. Var helt slut efter den dagen!
Egentligen är det inte så konstigt när man har hållt på med fixande och trixande sedan dagen innan, lagat mat, tårtor, ta hand om gäster, prata med alla, ta hand om disk etc etc. MEN vi fick jättemycket hjälp av alla möjliga. Tack så mycket! Det är guld värt att få hjälp när man har ett stort kalas som detta.
Dagen efter tog jag och Vilmer det lugnt. Maria och Julia kom förbi en sväng på förmiddagen och fikade upp det sista av tårtan.
När Vilmer sov middag tog jag hand om all disk och städade undan bord mm. Sedan tog jag mig en välförtjänt paus i solstolen på altanen. Som tur är hade dom lä i trädgården så man kunde sitta i t-shirt och uppkavlade byxor och sola. Underbart!
På eftermiddagen när Robban kom från jobbet var vikvar en kort stund till sen tog vi oss hemåt med alla överfulla påsar.
Jag och Vilmer fick gå hem för vi fick inte plats i bilen ;)
Här kommer lite kort från kalasandet!
Det blyga födelsedagsbarnet i hög person
Lite gäster
Vilmer med sin polare Elliot
Systeryster agerar fotograf
Cicci hugger in på maten
Farmor skojar med Vilmer när han äter
Tårtan
Ljusutblåsning
Mmm...grädde är gott!
Presentöppning är kul, fastän man är fasthållen för man vill sticka iväg
Snackspaus i paketöppningen
Alla vill vara med och öppna paket
Linnéa glad över sina ballonger
Ett trött med glatt gäng säger hejdå till dom sista gästerna
Presenterna
Vilmers fina handmålade stol han fick av mormor, morfar och gammelmorfar
Mer presenter
Rivstart 5 tycker till
Asså denna människan måste slå dom flesta idioter! Hahahhaha!
Rivstart 5 tycker till x2
Eller ja, vi har ju denna snubben också! Hahahahahaha!
Ikväll
ska ni se att det kommer in mer bilder från Vilmers kalasfirande.
Har inte tid nu och Robban jobbar övertid tills ikväll så nu finns inte så mycket tid för datorn.
Vi var på barnmedicin tidigare idag och fick inhalator mm utskrivet till Vilmer. Ska sätta igång med det imorgon är det tänkt. Mer om det senare!
Vi var även på kort födelsedagsfika hos Sarah och Greta i min mammagrupp. Greta fyller 1 helt år idag!
En mer spännande grej som gäller vår lägenhet kan jag också avslöja sen.
Hej så länge!
Har inte tid nu och Robban jobbar övertid tills ikväll så nu finns inte så mycket tid för datorn.
Vi var på barnmedicin tidigare idag och fick inhalator mm utskrivet till Vilmer. Ska sätta igång med det imorgon är det tänkt. Mer om det senare!
Vi var även på kort födelsedagsfika hos Sarah och Greta i min mammagrupp. Greta fyller 1 helt år idag!
En mer spännande grej som gäller vår lägenhet kan jag också avslöja sen.
Hej så länge!
Förberedelser
Hurra!
Vilmer är frisk! Det var på tiden! Är så härligt att se honom pigg och kry igen.
Då kan vi med gott samvete ha kalaset imorgon.
Robban var och inhandlade allt som behövdes till imorgon och körde hem det mesta till mamma och Kai. Jag tog en promenad dit medan Vilmer sov. Men det var lättare sagtän gjort att var aute i den här stormen som härjat idag.
En del fick åka med hem eftersom tårtor och kyckling ska fixas redan ikväll. Håller på med tårtbottnarna just nu. Ett evighetsjobb.
Ska göra pastasallad med marinerad kyckling och till efterrätt marängårta med Rice Krispies. Tror att recepten stämmer överens fast det skall vara 4 äggvitor, 3 dl socker, 4 droppar ättiksprit och 3 dl Rice Krispies i marängbottnen.
Vi dekorerar dom med vispad grädde och färska jordgubbar. Mmmm!
Har även i dagarna bakat drömmar och chokladkakor. Hittade aldrig det andra receptet på nätet, trots att det är från boken Tasteline gjorde tillsammans med Aftonbladet. Då borde det ju finnas på Tastelines hemsida tycker man.
Men iaf, det var som chokladdrömmar med smält choklad på. Dock tycker jag att det gott kunde varit lite mer socker. ½ dl är inte mycket att hänga i julgran. Men nu vet jag ju det tills nästa gång.
Vi har börjat märka små små framsteg på Vilmer nu när han blivit frisk. Nu har han velat stå upp och gå igen. Och nu är det inte vi som håller hans händer när han går utan han som håller våra. Och oftast så räcker det med ett finger i vardera hand. Samt att han släppte ena handen några gånger. Iofs kom han ju på vad han gjort direkt efter, blev orolig och grabbade tag i ens finger på nytt. Men det är ett litet framsteg.
Och nu ikväll när han stod i sin säng släppte han även då spjälorna med ena handen flera gånger. Heja Vilmer!
Då kan vi med gott samvete ha kalaset imorgon.
Robban var och inhandlade allt som behövdes till imorgon och körde hem det mesta till mamma och Kai. Jag tog en promenad dit medan Vilmer sov. Men det var lättare sagtän gjort att var aute i den här stormen som härjat idag.
En del fick åka med hem eftersom tårtor och kyckling ska fixas redan ikväll. Håller på med tårtbottnarna just nu. Ett evighetsjobb.
Ska göra pastasallad med marinerad kyckling och till efterrätt marängårta med Rice Krispies. Tror att recepten stämmer överens fast det skall vara 4 äggvitor, 3 dl socker, 4 droppar ättiksprit och 3 dl Rice Krispies i marängbottnen.
Vi dekorerar dom med vispad grädde och färska jordgubbar. Mmmm!
Har även i dagarna bakat drömmar och chokladkakor. Hittade aldrig det andra receptet på nätet, trots att det är från boken Tasteline gjorde tillsammans med Aftonbladet. Då borde det ju finnas på Tastelines hemsida tycker man.
Men iaf, det var som chokladdrömmar med smält choklad på. Dock tycker jag att det gott kunde varit lite mer socker. ½ dl är inte mycket att hänga i julgran. Men nu vet jag ju det tills nästa gång.
Vi har börjat märka små små framsteg på Vilmer nu när han blivit frisk. Nu har han velat stå upp och gå igen. Och nu är det inte vi som håller hans händer när han går utan han som håller våra. Och oftast så räcker det med ett finger i vardera hand. Samt att han släppte ena handen några gånger. Iofs kom han ju på vad han gjort direkt efter, blev orolig och grabbade tag i ens finger på nytt. Men det är ett litet framsteg.
Och nu ikväll när han stod i sin säng släppte han även då spjälorna med ena handen flera gånger. Heja Vilmer!
Vilmers presenter
Så här mycket fint har han fått och det har inte ens varit kalas än.
Lakanen fick av av Mia och Douglas i torsdags eftersom dom inte kan komma på kalaset.
Lakanen fick av av Mia och Douglas i torsdags eftersom dom inte kan komma på kalaset.
16 april 2009 23:59:46
Då kom han till oss vår lille älskling. Men det var en lång väg dit.
Började skriva detta sent igår men det tog så lång tid och klockan blev så mycket så jag fick fortsätta idag istället.
Efter jag hade skrivit färdigt hela denna texten funderade jag på om jag verkligen ville posta den men efter lite eftertänksamhet ville jag det ändå. Till en början skrev jag mest för att jag ville återge Vilmers förlossning i korta drag för er. Men ju mer jag mindes desto mer ville jag skriva. Och mest för min egna och för Vilmers skull. Så han kan få läsa om det en dag om han vill. Så håll tillgodo! Det lär ta en stund för er att ta er igenom denna texten!
Efter Robban hade åkt till jobbet låg jag kvar i sängen ett par timmar och försökte sova, alternativt vila. Förvärkarna gjorde sig påminda med kortare och kortare intervaller. Det var en gräslig smärta.
Minns dåligt exakta tider men vid 6-7 tiden tog jag mig upp ur sängen. Jag pallade inte att ligga kvar längre. Gick på toaletten, tog två Alvedon och fyllde badkaret med varmt varmt vatten och kröp(läs vältrade mig) ner.
Det sägs ju att om värkarna inte försvinner med hjälp av Alvedon och/eller ett bad är det på riktigt.
Jag låg så länge jag pallade med i badet, 20 min? Tyckte värkarna kom allt tätare och började känna stressen och nervositeten krypa på.
Hade jag packat allt? När ska jag ringa hem Robban? Ska jag ringa någon annan? Mamma? Maria? Camilla? Ville inte jaga upp folk om det inte var dags ännu.
Gick mödosamt ut i köket och bredde mig några smörgåsar som jag tvingade i mig. Var inte ett dugg hungrig men visste att jag behövde energin.
När jag satt där och tuggade på min macka som nästan växte i munnen kom jag på mig själv att stirra på klockan och räkna min mellan värkarna. Åh herrejävlar! 8 min mellan? Det kan inte stämma tänkte jag. Så lite? Hjälp!
Klarade inte av att äta upp. Slängde resten och tog med mig datorn och bäddade ner mig i sängen på nytt.
Gick in på www.varktimer.se och började klocka värkarna.
Oj vilken flashback när jag gick in där nu! Tydligen sparas värderna man sist. Här är en liten stund av tiden jag låg och klockade. Fick nästan skenvärkar bara jag kollar på det. ;)
Nånstans under denna tiden jag låg där i sängen kände jag att jag måste ringa nån. Ville inte stressa Robban om det inte behövdes så jag ringde först Maria. Visste att hon var hemma. Började lipa med en gång hon svarade. Men herregud ring hem Robban MED EN GÅNG, sa hon!
Jag ringde Robban och sa att det är dags nu. Trodde han skulle svimma på plats, lät som han inte riktigt fattade först. Han var hemma i en ögonblinkning.
Blev så lättad när han kom hem att jag började lipa ännu mer. Min dumma vela, varför skulle jag envisas med att vara själv så länge när jag i själva verket behövde stöd.
Robban började snabbt fixa iordning allt för avfärd. Bb-väska, babyskydd, fylla på katternas matskålar och vattenskålar, klappa katterna.
Sen "tvingade" han i mig någon macka. Ju mer jag tuggade desto mer svällde dom i munnen på mig. Jag var inte ett dugg hungrig. Men jag tvingade mig själv.
När klockan var runt 11 tog jag mig äntligen mod att ringa Mölndals BB. Vid det laget hade jag mellan 3-6 min mellan värkarna. Men jag var livrädd över svaret som kunde komma.
"Tyvärr, vi har fullt här! Ni får åka till Östra istället!" Jag vägrade att åka till Östra, jag skulle till Mölndal om jag så skulle stå och banka och skrika utanför porten till förlossningen.
Fasade också över detta svaret: "Nej, jag tycker allt att du kan vänta lite med att komma in. Stanna du hemma ett tag till!"
Men istället fick jag svaret:
"Ja men har du såpass mellan värkarna tycker jag allt att du kan komma in!"
Hallelujah! Praise the lord! Äntligen kunde jag slappna av lite. Så mycket det nu går att slappna av när ett barn trycker på och vill komma ut där nere.
Helvete vad ont det gjorde nu. Men på nåt sätt lyckades jag rätt bra att andas mig igenom värkarna.
När klockan var drygt 11:30 lämnade vi hemmet. Det var en otroligt vacker och varm vårdag. Inte alls som idag. Det var mycket grönare ute och det var klarblå himmel och helt vindstilla. Det kändes verkligen som att "idag är vårt Pyres dag"
Stannade vid närmsta mataffär där Robban fick sticka in och köpa några tidningar, frukt, ett par drickor och lite godis. Proviant är viktigt! Vem vet hur lång tid det här skulle ta och/eller hur hungrig man skulle bli.
Kan ju säga att jag inte rörde någonting utav det. Det enda som rördes vid av mig under förlossningen var Metro efter jag fått EDAn (Epiduralen) och den började verka.
Trodde det skulle bli svårt att sitta och skriva allt detta ett helt år efter Vilmer fötts. Att jag skulle glömma så mycket. Men nu när jag skriver ner allt och tänker tillbaka minns jag nästan allt som i detalj...........på gott och ont ;)
Minns att vi var lite pirriga och nervösa när vi kom fram till Mölndal och parkerade. Det var som ett slags lugn la sig över oss, eller var det bara mig?
Vi parkerade, letade oss in dit vi skulle och ringde på klockan till Förlossningsavdelningen. Väntade, och kände oss nästan lite malplacerade. Ska vi vara här? Känns så skumt! Ska vi ha barn nu?
OBS! Bild lånad
En barnmorska kom och släppte in oss och visade oss till ett undersökningsrum. Där kopplades jag till en cgt-maskin som skulle mäta värkarns styrka och och registrera bebisens hjärtljud.
Tror jag fick ligga där i drygt 30?min.
Minns inte i vilken ordning hon gjorde det men hon kollade även hur mycket jag hade öppnat mig. 4 cm tydligen. Bra, det var mer än vad jag trodde. Eller var det 6? Nu sviker minnet mig igen.
När jag var godkänd och klar (med en stämpel i pannan som sa: förlossningsklar;) ) så blev vi tilldelade ett rum.
Med en gång vi kom in på förlossningsavdelning blev jag så förvånad över hur lugnt och tyst det var där. Så stillsamt! Tack vare det sänkte sig ett lugn över mig med.
Väl inne på vårt rum blev jag förvånad igen. Vad stort det var där. Och oj, har vi ett badkar! Lyx! Där ska jag bada, tänkte jag.
La våra saker tillrätta. Kändes skumt att ha med sig ett babyskydd och en väska full med småsmå kläder i. Ska dom verkligen användas av en riktig liten bebis?
Minns att jag tänkte så en dag när jag tvättade alla bebiskläder, lakan och dylikt innan det var dags.
Ska verkligen allt detta användas på riktigt? Man fattar bara inte det.
Vi tog en liten promenad i den tysta stillsamma korridoren. Jag hade mina snygga ;) foppatofflor. Det är verkligen något att rekommendera för er som ska in och föda barn. Tofflor till både tjej som kille. Guld värt!
Efter en kort tids långsamt promenerade och utforskade av avdelningen, tackfoton från tidigare förlösta familjer och ett toalettbesök behövde jag sitta ner.
Vi hittade en balkong där vi slog oss ner i solen. Solen brände gott på huden och det var varmt. Värkarna kom allt tätare och det gjorde bara mer och mer ont men jag försökte mota bort smärtan under den tiden vi satt där ute. Jag ville bara känna lite lugn innan stormen bröt ut.
Ringde mamma för att berätta hur läget var och att vi blivit tilldelade ett rum. Kan inte minnas om jag ringde Camilla eller Maria då?! Eller om mamma gjorde det.
När vi kom tillbaka var det byte av personal och vi fick en ny bm. En go tjej vid namn Matilda.
Hon frågade då om jag ville ta ett bad och det ville jag gärna. Kunde var skönt för smärtan i ryggen tänkte jag. Låg där ett tag tills det började göra ont pga att man inte kunde röra sig så bra.
Timmarna flöt på för varje gång jag tittade på klockan fattade jag inte hur den blev så mycket. Inte för att jag/vi hade roligt eller att jag inte hade ont, för det hade jag, djävulskt ont.
Rotade precis runt efter min "Gravid bok" som jag skrev i varje vecka under graviditeten och även efter förlossningen, och hittade den.
Så nu har jag äntligen lite mer konkreta tider och händelser :)
Efter en stund i solen gick vi ytterligare en liten runda på drygt 3o min. Nere vid parkeringen fick jag sätta mig på en bänk och pausa. Var helt slut och värkarna tog nästan kol på mig. Fick i mig ett äpple och upptäckte till min förvåning min barnmorska (som jag gått hos under hela graviditeten och som jag var hos precis dagen innan). Hon skrattade gott när hon såg oss och grattade i förväg!
Klarade mig ända fram till 17 utan någon bedövning men då kände jag att det var dags för jag pallade inte mer. Fick lärt mig hur lustgasen funkade och även Robban fick dra in några andetag och blev lite fnittrig.
Tiden flöt därefter på och vi höll oss inne på rummet. Med undantag på några tvingade toabesök. Det är gräsligt att gå på toaletten och kissa när man är mitt uppe i en förlossning kan jag lova er som inte gjort det. Och dessutom hänga på en ställning på hjul? för att orka ta sig fram (hjälp mig, vad heter den?)
Under den aktiva fasen, som det så vackert heter, var det bara att tvinga sig själv att röra sig så mycket jag orkade. Fy fan va jobbigt det var. Dessutom när en värk kom. Som längst kunde den hålla på i 1½ min. VIDRIGT är det rätta ordet!
Vid 20tiden pallade jag inte mer utan bad om EDA. Inom 30 min kunde jag röra mig nästan helt smärtfritt mot innan. Det var som allt stannade av. Men gud va behövligt det var med en paus så jag kunde få samla krafter och andas för en stund.
Vid 22 fick jag en ny bm som hette Lena. Hon var snäll och lugn och jag trivdes bra med henne.
Det var därefter det drog igång på riktigt. Efter hon hade tagit hål på fosterhinnan och vattnet "gick".
Det blev en halt annan sorts smärta än den tidigare.
Ska inte dra för otrevliga och uppskrämmande smärtrelaterade beskrivningar. Behåller det för mig själv.
Robban var en klippa under hela förlossningen och stod vid min sida och stöttade och hjälpte mig hela vägen igenom. Det mesta som sas och gjordes runt mig dom sista två timmarna är mest som ett töcken men jag minns vad Robban sa och att han aldrig släppte min hand under hela tiden. Min hjälte! Han hade stenkoll på när en värk var på gång, sa till mig hur jag skulle andas. Hur blev han ett sånt proffs på det? Hade han gjort det tidigare? ;)
När Vilmer äntligen var på väg ut minns jag att det sas att hjärtslagen var på väg ner, väldigt drastiskt. Min barnmorska Lena sa att hon skulle hjälpa mig. Och så hände det. Han kom, men jag hörde inget skrik. Varför hörde jag inget skrik??
Halvvägs ute så upptäcktes det att han hade navelsträngen tre varv om halsen, och det hårt. Den klipptes med en gång och allt som hände därefter skedde väldigt fort. Barnmorskor rusade ut med Vilmer i famnen. "Pappan ska med" ropade dom.
Kan inte släppa bilden av Vilmers lilla livlösa askgrå huvud och arm som jag såg när dom rusade iväg med honom.
Jag fattade ingenting. Kvar låg jag och allt var så fel. Det var inte så här det skulle bli. Var var min bebis? Levde han/hon? Minns att det kom och gick barnmorskor som berättade vad som hände där uppe på ett annat plan där min bebis var. Långt borta från mig.
Dom fick suga ur fostervatten ur honom och ge honom sygrgas i en ½ timme innan dom fick någon respons från honom.
Medan jag låg där alldeles ensam och blev sydd, ja dom fick klippa lite, och bara kände den brännande smärtan från bedövningen började jag komma till insikt hur allvarlig situationen var. Bad om min telefon. Jag måste få prata med någon. Ringde mamma och försökte tvinga tillbaka tårarna till en början men kunde inte hålla mig så snart jag började prata.
sa som det var , jag hade ingen aning om hur det var med bebisen. Visste inte om det var en flicka eller pojke. Ville se själv.
Det var fruktansvärt och tiden har aldrig gått så långsamt som den gjorde då.
Till slut kom Robban tillbaka rödgråten. Då trodde jag att jag skulle dö. Var helt säker på att han skulle säga att han inte klarat sig.
Men han sa att han hade repat sig relativt bra och låg i kuvös nu. Hur länge han skulle få ligga där visste han inte. Kanske någon dag?
Han visade ett kort som han tagit med mobilen. Han var så söt vår lilla älskling.
Jag sa till honom att han måste gå tillbaka upp och vara hos Vilmer. Han fick inte ligga själv där uppe.
Han försvann igen och jag var ensam igen. Förutom min barnmorska då.
Det visade sig att vår lilla älskling repade sig så fort att han bara behövde ligga i kuvösen i ca 2½ timme innan han fick komma ner till mig/oss.
Det går inte att beskriva känslan med ord som jag hade när dom kom inbärandes med Vilmer i en liten filt. Han var så liten, så grå, så stilla och hade så mycket fint hår. Minns hur han andades. Små små häftiga andetag. Som om han hade gråtit i timmar och hade svårt att lugna ner sig. Ni vet hur barn blir när dom gråtit sig helt förstörda?!
När jag fick honom till mig grät jag som en tok.
Som jag även gör nu. Ser knappt vad jag skriver för alla tårar. Det är på gott och ont att återuppleva detta.
Var helt säker på att vi skulle förlora honom men nu var han här. Frisk och kry som till synes. Dock fortfarande väldigt slö och medtagen men han hämtade sig lite i taget.
Höll honom i min famn och fick äntligen känna den känslan som alla nyblivna föräldrar får. Den totala lyckan. Fastän den var lite stukad.
Han fick stanna hos oss en liten stund för att sedan bli buren tillbaka till kuvösen en stund till.
Under tiden var Robban med honom och jag försökte återhämta mig.
Lite senare fick vi den berömda brickan och smörgåsar har aldrig smakat så gott som då.
Efter ytterligare en timme eller så kom han äntligen tillbaka till oss. Vi höll på att spricka av längtan.
Då var klockan drygt 3:30 på morgonen.
En timme senare när vi landat lite blev vi nerflyttade till ett rum på BB. Det var knäpptyst och mörkt i korridorerna. Jag blev körd i en rullstol och höll försiktet i det lilla paketet som låg och andades tyst i min famn. Med sina stora mörka ögon låg Vilmer bara och tittade ut i tomma intet. Han undrade säkert vart han hade hamnat.
Robban gick brevid och bar all vår packning. Min hjälte! Han borde fått en rullstol han med som han kämpat hela natten. Måste vara en fruktansvärd psykisk påfrestning att bara stå bredvid under förlossningen och se sin älskling vrida sig i smärtor timme ut och timme in. Att inte kunna göra något åt saken. Att bara stå pall och inte säcka ihop.
Vi fick ett eget rum. Robban och barnmorskan flyttade en säng så den stod tätt intill min.
Tystnaden och stillheten nästan ringde i mina öron.
Vi tittade på Vilmer och kunde inte fatta att han var vår. Han hade börjat få lite bättre färg nu men var fortfarande lika tyst och stillsam som innan.
Vi la oss i våra sängar, Vilmer tätt intill mig och Robban i en egen säng. Önskade att det fanns dubbelsäng så vi kunde ligga tillsammans alla tre. Tror att alla tre somnade lika fort den natten.
Började skriva detta sent igår men det tog så lång tid och klockan blev så mycket så jag fick fortsätta idag istället.
Efter jag hade skrivit färdigt hela denna texten funderade jag på om jag verkligen ville posta den men efter lite eftertänksamhet ville jag det ändå. Till en början skrev jag mest för att jag ville återge Vilmers förlossning i korta drag för er. Men ju mer jag mindes desto mer ville jag skriva. Och mest för min egna och för Vilmers skull. Så han kan få läsa om det en dag om han vill. Så håll tillgodo! Det lär ta en stund för er att ta er igenom denna texten!
Efter Robban hade åkt till jobbet låg jag kvar i sängen ett par timmar och försökte sova, alternativt vila. Förvärkarna gjorde sig påminda med kortare och kortare intervaller. Det var en gräslig smärta.
Minns dåligt exakta tider men vid 6-7 tiden tog jag mig upp ur sängen. Jag pallade inte att ligga kvar längre. Gick på toaletten, tog två Alvedon och fyllde badkaret med varmt varmt vatten och kröp(läs vältrade mig) ner.
Det sägs ju att om värkarna inte försvinner med hjälp av Alvedon och/eller ett bad är det på riktigt.
Jag låg så länge jag pallade med i badet, 20 min? Tyckte värkarna kom allt tätare och började känna stressen och nervositeten krypa på.
Hade jag packat allt? När ska jag ringa hem Robban? Ska jag ringa någon annan? Mamma? Maria? Camilla? Ville inte jaga upp folk om det inte var dags ännu.
Gick mödosamt ut i köket och bredde mig några smörgåsar som jag tvingade i mig. Var inte ett dugg hungrig men visste att jag behövde energin.
När jag satt där och tuggade på min macka som nästan växte i munnen kom jag på mig själv att stirra på klockan och räkna min mellan värkarna. Åh herrejävlar! 8 min mellan? Det kan inte stämma tänkte jag. Så lite? Hjälp!
Klarade inte av att äta upp. Slängde resten och tog med mig datorn och bäddade ner mig i sängen på nytt.
Gick in på www.varktimer.se och började klocka värkarna.
Oj vilken flashback när jag gick in där nu! Tydligen sparas värderna man sist. Här är en liten stund av tiden jag låg och klockade. Fick nästan skenvärkar bara jag kollar på det. ;)
Nånstans under denna tiden jag låg där i sängen kände jag att jag måste ringa nån. Ville inte stressa Robban om det inte behövdes så jag ringde först Maria. Visste att hon var hemma. Började lipa med en gång hon svarade. Men herregud ring hem Robban MED EN GÅNG, sa hon!
Jag ringde Robban och sa att det är dags nu. Trodde han skulle svimma på plats, lät som han inte riktigt fattade först. Han var hemma i en ögonblinkning.
Blev så lättad när han kom hem att jag började lipa ännu mer. Min dumma vela, varför skulle jag envisas med att vara själv så länge när jag i själva verket behövde stöd.
Robban började snabbt fixa iordning allt för avfärd. Bb-väska, babyskydd, fylla på katternas matskålar och vattenskålar, klappa katterna.
Sen "tvingade" han i mig någon macka. Ju mer jag tuggade desto mer svällde dom i munnen på mig. Jag var inte ett dugg hungrig. Men jag tvingade mig själv.
När klockan var runt 11 tog jag mig äntligen mod att ringa Mölndals BB. Vid det laget hade jag mellan 3-6 min mellan värkarna. Men jag var livrädd över svaret som kunde komma.
"Tyvärr, vi har fullt här! Ni får åka till Östra istället!" Jag vägrade att åka till Östra, jag skulle till Mölndal om jag så skulle stå och banka och skrika utanför porten till förlossningen.
Fasade också över detta svaret: "Nej, jag tycker allt att du kan vänta lite med att komma in. Stanna du hemma ett tag till!"
Men istället fick jag svaret:
"Ja men har du såpass mellan värkarna tycker jag allt att du kan komma in!"
Hallelujah! Praise the lord! Äntligen kunde jag slappna av lite. Så mycket det nu går att slappna av när ett barn trycker på och vill komma ut där nere.
Helvete vad ont det gjorde nu. Men på nåt sätt lyckades jag rätt bra att andas mig igenom värkarna.
När klockan var drygt 11:30 lämnade vi hemmet. Det var en otroligt vacker och varm vårdag. Inte alls som idag. Det var mycket grönare ute och det var klarblå himmel och helt vindstilla. Det kändes verkligen som att "idag är vårt Pyres dag"
Stannade vid närmsta mataffär där Robban fick sticka in och köpa några tidningar, frukt, ett par drickor och lite godis. Proviant är viktigt! Vem vet hur lång tid det här skulle ta och/eller hur hungrig man skulle bli.
Kan ju säga att jag inte rörde någonting utav det. Det enda som rördes vid av mig under förlossningen var Metro efter jag fått EDAn (Epiduralen) och den började verka.
Trodde det skulle bli svårt att sitta och skriva allt detta ett helt år efter Vilmer fötts. Att jag skulle glömma så mycket. Men nu när jag skriver ner allt och tänker tillbaka minns jag nästan allt som i detalj...........på gott och ont ;)
Minns att vi var lite pirriga och nervösa när vi kom fram till Mölndal och parkerade. Det var som ett slags lugn la sig över oss, eller var det bara mig?
Vi parkerade, letade oss in dit vi skulle och ringde på klockan till Förlossningsavdelningen. Väntade, och kände oss nästan lite malplacerade. Ska vi vara här? Känns så skumt! Ska vi ha barn nu?
OBS! Bild lånad
En barnmorska kom och släppte in oss och visade oss till ett undersökningsrum. Där kopplades jag till en cgt-maskin som skulle mäta värkarns styrka och och registrera bebisens hjärtljud.
Tror jag fick ligga där i drygt 30?min.
Minns inte i vilken ordning hon gjorde det men hon kollade även hur mycket jag hade öppnat mig. 4 cm tydligen. Bra, det var mer än vad jag trodde. Eller var det 6? Nu sviker minnet mig igen.
När jag var godkänd och klar (med en stämpel i pannan som sa: förlossningsklar;) ) så blev vi tilldelade ett rum.
Med en gång vi kom in på förlossningsavdelning blev jag så förvånad över hur lugnt och tyst det var där. Så stillsamt! Tack vare det sänkte sig ett lugn över mig med.
Väl inne på vårt rum blev jag förvånad igen. Vad stort det var där. Och oj, har vi ett badkar! Lyx! Där ska jag bada, tänkte jag.
La våra saker tillrätta. Kändes skumt att ha med sig ett babyskydd och en väska full med småsmå kläder i. Ska dom verkligen användas av en riktig liten bebis?
Minns att jag tänkte så en dag när jag tvättade alla bebiskläder, lakan och dylikt innan det var dags.
Ska verkligen allt detta användas på riktigt? Man fattar bara inte det.
Vi tog en liten promenad i den tysta stillsamma korridoren. Jag hade mina snygga ;) foppatofflor. Det är verkligen något att rekommendera för er som ska in och föda barn. Tofflor till både tjej som kille. Guld värt!
Efter en kort tids långsamt promenerade och utforskade av avdelningen, tackfoton från tidigare förlösta familjer och ett toalettbesök behövde jag sitta ner.
Vi hittade en balkong där vi slog oss ner i solen. Solen brände gott på huden och det var varmt. Värkarna kom allt tätare och det gjorde bara mer och mer ont men jag försökte mota bort smärtan under den tiden vi satt där ute. Jag ville bara känna lite lugn innan stormen bröt ut.
Ringde mamma för att berätta hur läget var och att vi blivit tilldelade ett rum. Kan inte minnas om jag ringde Camilla eller Maria då?! Eller om mamma gjorde det.
När vi kom tillbaka var det byte av personal och vi fick en ny bm. En go tjej vid namn Matilda.
Hon frågade då om jag ville ta ett bad och det ville jag gärna. Kunde var skönt för smärtan i ryggen tänkte jag. Låg där ett tag tills det började göra ont pga att man inte kunde röra sig så bra.
Timmarna flöt på för varje gång jag tittade på klockan fattade jag inte hur den blev så mycket. Inte för att jag/vi hade roligt eller att jag inte hade ont, för det hade jag, djävulskt ont.
Rotade precis runt efter min "Gravid bok" som jag skrev i varje vecka under graviditeten och även efter förlossningen, och hittade den.
Så nu har jag äntligen lite mer konkreta tider och händelser :)
Efter en stund i solen gick vi ytterligare en liten runda på drygt 3o min. Nere vid parkeringen fick jag sätta mig på en bänk och pausa. Var helt slut och värkarna tog nästan kol på mig. Fick i mig ett äpple och upptäckte till min förvåning min barnmorska (som jag gått hos under hela graviditeten och som jag var hos precis dagen innan). Hon skrattade gott när hon såg oss och grattade i förväg!
Klarade mig ända fram till 17 utan någon bedövning men då kände jag att det var dags för jag pallade inte mer. Fick lärt mig hur lustgasen funkade och även Robban fick dra in några andetag och blev lite fnittrig.
Tiden flöt därefter på och vi höll oss inne på rummet. Med undantag på några tvingade toabesök. Det är gräsligt att gå på toaletten och kissa när man är mitt uppe i en förlossning kan jag lova er som inte gjort det. Och dessutom hänga på en ställning på hjul? för att orka ta sig fram (hjälp mig, vad heter den?)
Under den aktiva fasen, som det så vackert heter, var det bara att tvinga sig själv att röra sig så mycket jag orkade. Fy fan va jobbigt det var. Dessutom när en värk kom. Som längst kunde den hålla på i 1½ min. VIDRIGT är det rätta ordet!
Vid 20tiden pallade jag inte mer utan bad om EDA. Inom 30 min kunde jag röra mig nästan helt smärtfritt mot innan. Det var som allt stannade av. Men gud va behövligt det var med en paus så jag kunde få samla krafter och andas för en stund.
Vid 22 fick jag en ny bm som hette Lena. Hon var snäll och lugn och jag trivdes bra med henne.
Det var därefter det drog igång på riktigt. Efter hon hade tagit hål på fosterhinnan och vattnet "gick".
Det blev en halt annan sorts smärta än den tidigare.
Ska inte dra för otrevliga och uppskrämmande smärtrelaterade beskrivningar. Behåller det för mig själv.
Robban var en klippa under hela förlossningen och stod vid min sida och stöttade och hjälpte mig hela vägen igenom. Det mesta som sas och gjordes runt mig dom sista två timmarna är mest som ett töcken men jag minns vad Robban sa och att han aldrig släppte min hand under hela tiden. Min hjälte! Han hade stenkoll på när en värk var på gång, sa till mig hur jag skulle andas. Hur blev han ett sånt proffs på det? Hade han gjort det tidigare? ;)
När Vilmer äntligen var på väg ut minns jag att det sas att hjärtslagen var på väg ner, väldigt drastiskt. Min barnmorska Lena sa att hon skulle hjälpa mig. Och så hände det. Han kom, men jag hörde inget skrik. Varför hörde jag inget skrik??
Halvvägs ute så upptäcktes det att han hade navelsträngen tre varv om halsen, och det hårt. Den klipptes med en gång och allt som hände därefter skedde väldigt fort. Barnmorskor rusade ut med Vilmer i famnen. "Pappan ska med" ropade dom.
Kan inte släppa bilden av Vilmers lilla livlösa askgrå huvud och arm som jag såg när dom rusade iväg med honom.
Jag fattade ingenting. Kvar låg jag och allt var så fel. Det var inte så här det skulle bli. Var var min bebis? Levde han/hon? Minns att det kom och gick barnmorskor som berättade vad som hände där uppe på ett annat plan där min bebis var. Långt borta från mig.
Dom fick suga ur fostervatten ur honom och ge honom sygrgas i en ½ timme innan dom fick någon respons från honom.
Medan jag låg där alldeles ensam och blev sydd, ja dom fick klippa lite, och bara kände den brännande smärtan från bedövningen började jag komma till insikt hur allvarlig situationen var. Bad om min telefon. Jag måste få prata med någon. Ringde mamma och försökte tvinga tillbaka tårarna till en början men kunde inte hålla mig så snart jag började prata.
sa som det var , jag hade ingen aning om hur det var med bebisen. Visste inte om det var en flicka eller pojke. Ville se själv.
Det var fruktansvärt och tiden har aldrig gått så långsamt som den gjorde då.
Till slut kom Robban tillbaka rödgråten. Då trodde jag att jag skulle dö. Var helt säker på att han skulle säga att han inte klarat sig.
Men han sa att han hade repat sig relativt bra och låg i kuvös nu. Hur länge han skulle få ligga där visste han inte. Kanske någon dag?
Han visade ett kort som han tagit med mobilen. Han var så söt vår lilla älskling.
Jag sa till honom att han måste gå tillbaka upp och vara hos Vilmer. Han fick inte ligga själv där uppe.
Han försvann igen och jag var ensam igen. Förutom min barnmorska då.
Det visade sig att vår lilla älskling repade sig så fort att han bara behövde ligga i kuvösen i ca 2½ timme innan han fick komma ner till mig/oss.
Det går inte att beskriva känslan med ord som jag hade när dom kom inbärandes med Vilmer i en liten filt. Han var så liten, så grå, så stilla och hade så mycket fint hår. Minns hur han andades. Små små häftiga andetag. Som om han hade gråtit i timmar och hade svårt att lugna ner sig. Ni vet hur barn blir när dom gråtit sig helt förstörda?!
När jag fick honom till mig grät jag som en tok.
Som jag även gör nu. Ser knappt vad jag skriver för alla tårar. Det är på gott och ont att återuppleva detta.
Var helt säker på att vi skulle förlora honom men nu var han här. Frisk och kry som till synes. Dock fortfarande väldigt slö och medtagen men han hämtade sig lite i taget.
Höll honom i min famn och fick äntligen känna den känslan som alla nyblivna föräldrar får. Den totala lyckan. Fastän den var lite stukad.
Han fick stanna hos oss en liten stund för att sedan bli buren tillbaka till kuvösen en stund till.
Under tiden var Robban med honom och jag försökte återhämta mig.
Lite senare fick vi den berömda brickan och smörgåsar har aldrig smakat så gott som då.
Efter ytterligare en timme eller så kom han äntligen tillbaka till oss. Vi höll på att spricka av längtan.
Då var klockan drygt 3:30 på morgonen.
En timme senare när vi landat lite blev vi nerflyttade till ett rum på BB. Det var knäpptyst och mörkt i korridorerna. Jag blev körd i en rullstol och höll försiktet i det lilla paketet som låg och andades tyst i min famn. Med sina stora mörka ögon låg Vilmer bara och tittade ut i tomma intet. Han undrade säkert vart han hade hamnat.
Robban gick brevid och bar all vår packning. Min hjälte! Han borde fått en rullstol han med som han kämpat hela natten. Måste vara en fruktansvärd psykisk påfrestning att bara stå bredvid under förlossningen och se sin älskling vrida sig i smärtor timme ut och timme in. Att inte kunna göra något åt saken. Att bara stå pall och inte säcka ihop.
Vi fick ett eget rum. Robban och barnmorskan flyttade en säng så den stod tätt intill min.
Tystnaden och stillheten nästan ringde i mina öron.
Vi tittade på Vilmer och kunde inte fatta att han var vår. Han hade börjat få lite bättre färg nu men var fortfarande lika tyst och stillsam som innan.
Vi la oss i våra sängar, Vilmer tätt intill mig och Robban i en egen säng. Önskade att det fanns dubbelsäng så vi kunde ligga tillsammans alla tre. Tror att alla tre somnade lika fort den natten.
Oj!
Glömde lägga in fotona i inlägget. Kommer strax!
Vilmers födelsedag fortsättning
Vilmer är fortfarande vaken... vaken men dödstrött! Det är magen som bråkar med honom. Är nog ingen bra idé att vi försöker fasa över till 1 års välling nu när han inte är ok.
Dagen har varit, om jag inte skrev det tidigare, lite sisådär. Febern har suttit i, dock lite lägre under dagen och kvällen än på morgonen. Men humöret har varit betydligt bättre än dom tidgare sjukdagarna. Men på matfronten har det varit likadant som igår. Inget annat än välling och gröt har funkat för den lille herrn.
Förmiddagsvilan spenderade Vilmer i sin vagn gott nerbäddad. Efter det blev det någon minut i gungan på gården men det blåste såpass mkt att det inte kändes ok för vår lilla sjukling.
Sedan blev det bad och lunch med pappa som var tidigt hemkommen från jobbet.
Efter 14 kom mamma hit. Då passade vi på att ha födelsedagsfika med hemmagjord tårta, och presentöppning.
Av mamma fick han en greppvänlig boll han genast mycket förtjust i.
Av oss fick han den klassiska bultbrädan från Brio, den blå MiniKånken, en Mollybok och "I Drömmarnas Trädgård" figuerna som han fick på morgonen.
Japp, tårtan var gjord utav mig på två röda. Och den var betydligt godare än vad jag trott. Gjorde en barnvänlig tårta med bananfyllning på första lagret och mosad jordgubbs/mango/gräddefyllning på det andra. Och som dekoration vindruvor och bananskivor. Även Vilmer tyckte den var riktigt smaskens. Tyvärr fick han troligtvis några bitar i halsen och spydde :/ Suck, undrar när detta ska sluta.
20 min senare:
Jag skulle aldrig ha sagt det. Efter jag skrev sista meningen här gick jag in på Growing People för att läsa om den övre magmunnen fann jag detta och var mitt uppe i texten när jag hörde en kaskadkräkning inne från sovrummet. Vilmer som fick en välling av Robban för att somna, spydde upp hela vällingen och lite därtill. In och torka av nerspytt barn, sambo och golv. Suck suck och åter suck!
Ibland orkar man bara inte mer!
Bra iaf att han knappt har någon feber nu. 38,1 hade han nu när vi kollade.
Ja, åter till till dagens händelser:
Direkt efter mamma gått efter 16tiden kom Camilla och Linnéa. Dom ville också lämna en liten present till sjuklingen.
Jaha....tillbaka efter ytterligare 40?50? min:
Min tur att försöka lägga Vilmer. Och jag lyckades till slut, efter mkt grin och bråk. Men vällingen vägrade han att ta. Inte så konstigt med tanke på vad som hände för en kort stund sen. Får ge honom en i sömnen när jag lägger mig. Brukar alltid funka. Dessutom behöver han verkligen det med tanke på hur lite hn har fått i sig idag. Han har ätit som en liten mus :(
Men iaf.... fasen kommer aldrig till skott. (Så här är det att ha småbarn som inte vill sova om kvällarna. Man får aldrig någon egentid. Om man inte vill vara uppe på nätterna....vilket jag är ibland)
Camilla och Linnéa gav honom ett litet paket från kusinerna. Alltså Linnéa, Isabella och Julia.
I paketet var det en jättesöt liten mus klädd som prins.
Just sådana fast möss klädda som prinsessor har jag tidgare genom åren gett till just Linnéa, Isabella och sist Julia. Och nu fick Vilmer en egen mus. Kul att dom fortfarande finns kvar. Är antagligen populära.
Ännu en bit av tårtan gick åt till Camilla och Linnéa innan dom åkte hem för att äta middag. Den var mer än godkänd av Linnéa vilket är ett stort + med tanke på att hon inte ens gillar tårta i vanliga fall.
Efter dom gått hem hände det inte så mycket. Eftermiddagsvila vägrade han att sova så han var dödstrött redan vid 18. La honom vid 18:30 och sov kanske 45 min som max.... och resten vet ni ju.
Det är tråkigt när kvällarna spenderas på detta sättet. Jag och Robban får ingen tid själva. Det är konstant skytteltrafik till sovrummet eller underhållning av en dödstrött Vilmer fram tills sena kvällen. Och när Vilmer väl har somnat somnar Robban i soffan. Det slår aldrig fel. Men förhoppningsvis vänder det till det bättre snart!
Han sov ju bra ett tag på nätterna och i fjällen hade vi verkligen rena semestern. Knappt en gång behövde vi gå och stoppa in nappen på honom. Det enda vi behövde var att flytta över honom till vår säng någon gång under nattens gång. Men det kan
man ju leva med. Bara man slipper var vaken i timmetal eller underhålla en svintrött och grinig liten kille fram tills klockan är 24 och an till slut deckar av ren utmattning.
Ne... nu ska jag sluta klaga och se om jag kan plita ihop en text om den 16 april förra året.
Oj! Om 6 min för exakt ett år sedan kom Vilmer till oss. Vid denna tiden låg jag i dom värsta smärtorna men visste att NU, nu är det nära! :)
Dagen har varit, om jag inte skrev det tidigare, lite sisådär. Febern har suttit i, dock lite lägre under dagen och kvällen än på morgonen. Men humöret har varit betydligt bättre än dom tidgare sjukdagarna. Men på matfronten har det varit likadant som igår. Inget annat än välling och gröt har funkat för den lille herrn.
Förmiddagsvilan spenderade Vilmer i sin vagn gott nerbäddad. Efter det blev det någon minut i gungan på gården men det blåste såpass mkt att det inte kändes ok för vår lilla sjukling.
Sedan blev det bad och lunch med pappa som var tidigt hemkommen från jobbet.
Efter 14 kom mamma hit. Då passade vi på att ha födelsedagsfika med hemmagjord tårta, och presentöppning.
Av mamma fick han en greppvänlig boll han genast mycket förtjust i.
Av oss fick han den klassiska bultbrädan från Brio, den blå MiniKånken, en Mollybok och "I Drömmarnas Trädgård" figuerna som han fick på morgonen.
Japp, tårtan var gjord utav mig på två röda. Och den var betydligt godare än vad jag trott. Gjorde en barnvänlig tårta med bananfyllning på första lagret och mosad jordgubbs/mango/gräddefyllning på det andra. Och som dekoration vindruvor och bananskivor. Även Vilmer tyckte den var riktigt smaskens. Tyvärr fick han troligtvis några bitar i halsen och spydde :/ Suck, undrar när detta ska sluta.
20 min senare:
Jag skulle aldrig ha sagt det. Efter jag skrev sista meningen här gick jag in på Growing People för att läsa om den övre magmunnen fann jag detta och var mitt uppe i texten när jag hörde en kaskadkräkning inne från sovrummet. Vilmer som fick en välling av Robban för att somna, spydde upp hela vällingen och lite därtill. In och torka av nerspytt barn, sambo och golv. Suck suck och åter suck!
Ibland orkar man bara inte mer!
Bra iaf att han knappt har någon feber nu. 38,1 hade han nu när vi kollade.
Ja, åter till till dagens händelser:
Direkt efter mamma gått efter 16tiden kom Camilla och Linnéa. Dom ville också lämna en liten present till sjuklingen.
Jaha....tillbaka efter ytterligare 40?50? min:
Min tur att försöka lägga Vilmer. Och jag lyckades till slut, efter mkt grin och bråk. Men vällingen vägrade han att ta. Inte så konstigt med tanke på vad som hände för en kort stund sen. Får ge honom en i sömnen när jag lägger mig. Brukar alltid funka. Dessutom behöver han verkligen det med tanke på hur lite hn har fått i sig idag. Han har ätit som en liten mus :(
Men iaf.... fasen kommer aldrig till skott. (Så här är det att ha småbarn som inte vill sova om kvällarna. Man får aldrig någon egentid. Om man inte vill vara uppe på nätterna....vilket jag är ibland)
Camilla och Linnéa gav honom ett litet paket från kusinerna. Alltså Linnéa, Isabella och Julia.
I paketet var det en jättesöt liten mus klädd som prins.
Just sådana fast möss klädda som prinsessor har jag tidgare genom åren gett till just Linnéa, Isabella och sist Julia. Och nu fick Vilmer en egen mus. Kul att dom fortfarande finns kvar. Är antagligen populära.
Ännu en bit av tårtan gick åt till Camilla och Linnéa innan dom åkte hem för att äta middag. Den var mer än godkänd av Linnéa vilket är ett stort + med tanke på att hon inte ens gillar tårta i vanliga fall.
Efter dom gått hem hände det inte så mycket. Eftermiddagsvila vägrade han att sova så han var dödstrött redan vid 18. La honom vid 18:30 och sov kanske 45 min som max.... och resten vet ni ju.
Det är tråkigt när kvällarna spenderas på detta sättet. Jag och Robban får ingen tid själva. Det är konstant skytteltrafik till sovrummet eller underhållning av en dödstrött Vilmer fram tills sena kvällen. Och när Vilmer väl har somnat somnar Robban i soffan. Det slår aldrig fel. Men förhoppningsvis vänder det till det bättre snart!
Han sov ju bra ett tag på nätterna och i fjällen hade vi verkligen rena semestern. Knappt en gång behövde vi gå och stoppa in nappen på honom. Det enda vi behövde var att flytta över honom till vår säng någon gång under nattens gång. Men det kan
man ju leva med. Bara man slipper var vaken i timmetal eller underhålla en svintrött och grinig liten kille fram tills klockan är 24 och an till slut deckar av ren utmattning.
Ne... nu ska jag sluta klaga och se om jag kan plita ihop en text om den 16 april förra året.
Oj! Om 6 min för exakt ett år sedan kom Vilmer till oss. Vid denna tiden låg jag i dom värsta smärtorna men visste att NU, nu är det nära! :)
Grattis vår älskade lilla Vilmer på 1 årsdagen
Idag är vår lilleplutt hela 1 år. Tänk va fort tiden går när man har roligt! :)
Febern har suttit i fast han har varit betydligt piggare och gladare idag än vad han vart dom andra sjukdagarna.
Dock startade dagen mindre roligt för honom. Strax innan 6 vaknade han och grät och var helt skållhet. Jag tog tempen på honom och den visade 39,6. Stackars liten! Han var helt borta.
Jag gav honom en Ipren sup och fick i honom nästan en hel flaska välling. Efter det somnade han om oroligt. Och även jag slockade igen på två röda.
Först vid 8:30 vaknade han igen. Och var en helt annan Vilmer. Eller sitt riktigt jag kanske man ska säga. Han var jätteglad och snattrade en massa.
Medan han fick sitta i sin säng och pula med lite leksaker gick jag in i köket, gjorde en till välling och fixade en födelsedagsbricka.
När jag gick in i sovrummet med brickan och sjöng "Ja må han leva" för honom så tittade han alldeles storögt på mig. Sen skrattade han!
Mer på brickan än välling hade jag en flagga, ett ljus, en smoothie och några majskrokar. Och såklart ett paket :)
Det var populärt!
Det nyklippta födelsedagsbarnet
Vi har en liten herre uppe som inte vill/kan sova just nu så fortsättning följer!
Febern har suttit i fast han har varit betydligt piggare och gladare idag än vad han vart dom andra sjukdagarna.
Dock startade dagen mindre roligt för honom. Strax innan 6 vaknade han och grät och var helt skållhet. Jag tog tempen på honom och den visade 39,6. Stackars liten! Han var helt borta.
Jag gav honom en Ipren sup och fick i honom nästan en hel flaska välling. Efter det somnade han om oroligt. Och även jag slockade igen på två röda.
Först vid 8:30 vaknade han igen. Och var en helt annan Vilmer. Eller sitt riktigt jag kanske man ska säga. Han var jätteglad och snattrade en massa.
Medan han fick sitta i sin säng och pula med lite leksaker gick jag in i köket, gjorde en till välling och fixade en födelsedagsbricka.
När jag gick in i sovrummet med brickan och sjöng "Ja må han leva" för honom så tittade han alldeles storögt på mig. Sen skrattade han!
Mer på brickan än välling hade jag en flagga, ett ljus, en smoothie och några majskrokar. Och såklart ett paket :)
Det var populärt!
Det nyklippta födelsedagsbarnet
Vi har en liten herre uppe som inte vill/kan sova just nu så fortsättning följer!
Från en efterlängtad utebliven mens - till ett växande pyre - till en underbar liten Vilmer
7/8 2009. Det sista av ungefär 5 gjorda test. Då i v.5??!
V.11
V.15
V.17
V.21
V.28
V.33
V.37
16/4 2009 Dagen D då Pyret plötsligt beslöt sig för att sluta vara Pyret och bli en Vilmer.
Ja, ansiktet är överblurrat. Ja, jag hatade hur jag såg ut under slutet av graviditeten. Ja, jag gick upp 25 kg. Och nej, det var inte en dag för tidigt som Vilmer tog det beslutet att komma till oss.
Ser ni badkaret där bakom. Där låg jag som en annan valross och plaskade och kände mig som en båval. Men barnmorskan berömde mig iaf för mitt fina nymålade naglack. Hon undrade hur jag lyckades att få målat alla tånaglar så bra.
Ja, det undrade jag också!
Om 3½ timme
för ett år sedan vaknade jag på natten och hade sådana hemska förvärkar. Magen var stenhård och jag hade mensvärk x 10000000. Visste inte hur allvarliga dom var men misstänkte att det det kommer säkert dröja innan det sätter igång på riktigt.
Jag vältrade mig upp ur sängen, vankade in i badrummet, svalde ner två alvedon, värmde min vetekudde, vankade tillbaka till sängen och la vetekudden i svanken och somnade till slut om. Så bra man nu kan sova med förvärkar.
Gick upp med Robban när han skulle till jobbet vid 3-4 tiden. Han var lite skakig det märktes. Man började liksom fatta att nu snart är det dags.
Jag lovade att ringa, vad det än gäller, så kommer han hem.
Tankarna flög runt i huvudet och jag försökte mota bort dom. Lättare sagt än gjort.
Jag gick och la mig igen och sov oroligt och dåligt. Men jag visste att jag var tvungen att vara så utvilad jag kan inför vad som med all säkerhet skulle ske den dagen. Att vårt lilla pyre äntligen skulle komma till oss.
Jag vältrade mig upp ur sängen, vankade in i badrummet, svalde ner två alvedon, värmde min vetekudde, vankade tillbaka till sängen och la vetekudden i svanken och somnade till slut om. Så bra man nu kan sova med förvärkar.
Gick upp med Robban när han skulle till jobbet vid 3-4 tiden. Han var lite skakig det märktes. Man började liksom fatta att nu snart är det dags.
Jag lovade att ringa, vad det än gäller, så kommer han hem.
Tankarna flög runt i huvudet och jag försökte mota bort dom. Lättare sagt än gjort.
Jag gick och la mig igen och sov oroligt och dåligt. Men jag visste att jag var tvungen att vara så utvilad jag kan inför vad som med all säkerhet skulle ske den dagen. Att vårt lilla pyre äntligen skulle komma till oss.
Tack!
Tack för alla åsikter som ryggsäcksvalet. Kul med så mycket respons!
Det blev den ljusare som fick följa med hem från affärern. Den kommer nog passa Vilmer. Tycker han är så fin i starka fäger.
Nu ska den bara slås in i presentpapper så gubben kan få den imorgon.
Han får ju självklart inte bara den. Men vad han får mer får ni inte reda på nu. Ni får kolla på korten i efterhand. ;)
Nu till något tråkigare. Vilmer har inte blivit frisk än. Det är delvis därför jag inte har bloggat på ett par dagar. Har varken haft tid eller ork.
Han har haft rejält hög feber sen i tisdags och den vägrar att släppa taget. Vi var på vårdcentralen idag och kollade hans öron bar utifallatt. Men dom såg bra ut, tack och lov.
Det är med all säkerhet något virus som har satt sig på hans mage, eftersom alla nr 2 blöjor är i riktigt lös konsistens och nu det sista i diarreform, och att han spyr lite mer än vad han brukar göra.
Stackarn, tycker så synd om honom. Så här dålig han han aldrig varit.
Han har ju iofs haft ett par rejäla hemska förkylningar. Men aldrig så här hög feber så länge. Måtte den gå ner till imorgon.
Vi har hela dagen väntat på att det ska slå om och att han ska må bättre så han kan få ha kalas på sin födelsedag. Men vi fick ge upp den tanken i eftermiddags när febern började stiga igen efter han haft 37,2 på dagen. Det sista var den uppe i 38,5 innan han skulle sova.
Så nu har vi flyttat fram kalaset tills på söndag. Det funkar ju lika bra det. Jag och Robban får fixa en födelsedag imorgon åt gubben ensamma imorgon.
Var iväg och köpte lite grejer så jag kan göra en födelsedagstårta åt honom bl a :)
Mamma ville komma hit en sväng efter jobbet sa hon så då passar det ju bra med födelsedagstårta :)
Imorgon ska ni även få ett kort på vår nya välvårdare son ;) Ne, skämt osido. Jag klippte Vilmer härom dagen för hans hår var lite vildvuxet och det var svårt att veta vad man skulle göra med det. Det föll ständigt ner i ögonen på honom. Och det gick ju inte att bara klippa luggen på honom. Då hade stackarn haft hockyfrilla.
Så jag fick tvingat mig själv att klippa honom. Lipade nästan efteråt när hans underbara lockar i nacken var borta. Försökte tänka att hans hår faktiskt växer som ogräs.
Och nu i efterhand tycker vi att han blev riktigt snygg. Och han ser dessutom lite äldre ut när han nästan har en riktig frisyr.
Måste vara skönt för honom att slippa allt hår i ögonen. :)
Nu ska jag snabbläsa lite bloggar och sen gå och lägga mig.
Trisst när man haft så lite egentid. Missar att läsa och kommentera bloggar. Det enda positiva är att man får mycket att läsa på en gång.
Det blev den ljusare som fick följa med hem från affärern. Den kommer nog passa Vilmer. Tycker han är så fin i starka fäger.
Nu ska den bara slås in i presentpapper så gubben kan få den imorgon.
Han får ju självklart inte bara den. Men vad han får mer får ni inte reda på nu. Ni får kolla på korten i efterhand. ;)
Nu till något tråkigare. Vilmer har inte blivit frisk än. Det är delvis därför jag inte har bloggat på ett par dagar. Har varken haft tid eller ork.
Han har haft rejält hög feber sen i tisdags och den vägrar att släppa taget. Vi var på vårdcentralen idag och kollade hans öron bar utifallatt. Men dom såg bra ut, tack och lov.
Det är med all säkerhet något virus som har satt sig på hans mage, eftersom alla nr 2 blöjor är i riktigt lös konsistens och nu det sista i diarreform, och att han spyr lite mer än vad han brukar göra.
Stackarn, tycker så synd om honom. Så här dålig han han aldrig varit.
Han har ju iofs haft ett par rejäla hemska förkylningar. Men aldrig så här hög feber så länge. Måtte den gå ner till imorgon.
Vi har hela dagen väntat på att det ska slå om och att han ska må bättre så han kan få ha kalas på sin födelsedag. Men vi fick ge upp den tanken i eftermiddags när febern började stiga igen efter han haft 37,2 på dagen. Det sista var den uppe i 38,5 innan han skulle sova.
Så nu har vi flyttat fram kalaset tills på söndag. Det funkar ju lika bra det. Jag och Robban får fixa en födelsedag imorgon åt gubben ensamma imorgon.
Var iväg och köpte lite grejer så jag kan göra en födelsedagstårta åt honom bl a :)
Mamma ville komma hit en sväng efter jobbet sa hon så då passar det ju bra med födelsedagstårta :)
Imorgon ska ni även få ett kort på vår nya välvårdare son ;) Ne, skämt osido. Jag klippte Vilmer härom dagen för hans hår var lite vildvuxet och det var svårt att veta vad man skulle göra med det. Det föll ständigt ner i ögonen på honom. Och det gick ju inte att bara klippa luggen på honom. Då hade stackarn haft hockyfrilla.
Så jag fick tvingat mig själv att klippa honom. Lipade nästan efteråt när hans underbara lockar i nacken var borta. Försökte tänka att hans hår faktiskt växer som ogräs.
Och nu i efterhand tycker vi att han blev riktigt snygg. Och han ser dessutom lite äldre ut när han nästan har en riktig frisyr.
Måste vara skönt för honom att slippa allt hår i ögonen. :)
Nu ska jag snabbläsa lite bloggar och sen gå och lägga mig.
Trisst när man haft så lite egentid. Missar att läsa och kommentera bloggar. Det enda positiva är att man får mycket att läsa på en gång.
Hjälp oss välja! :O
Det finns för många färger! Vilken färg tycker ni passar Vilmer bäst?
Och det här är ändå bara en bråkdel av vilka färger och kombinationer som finns. Men det var dessa jag fastnade mest för. Ice Blue högst upp till vänster ligger iofs väldigt bra till.
Och det här är ändå bara en bråkdel av vilka färger och kombinationer som finns. Men det var dessa jag fastnade mest för. Ice Blue högst upp till vänster ligger iofs väldigt bra till.
Ska man bli orolig nu?
Idag har Vilmer haft feber, och relativt hög sådan. Han har vart lite kinkig och lagt av några groteskt illaluktande monsterbajsar. Ena sträckte sig upp längs ryggen. Ursäkta ordvalet! ;)
Har ingen aning vad det kan vara.
Robban sa att han bet frenetiskt på nån leksak förut. Hoppas hoppas det är tänderna så han inte åkt på nåt nu. Vore ju lite väl lagom just till kalaset. Han som har klarat sig från att vara sjuk så länge. :/
Om det nu skulle vara något är det ju tur att vi inte har träffat några idag. Var på väg att gå till öppna förskolan med la ner det då det blev lite sent.
Istället var jag (vi) ute på en rask, rejäl långpromenad i solen. Underbart skönt!
Men eftersom min stegräknare är död vet jag inte längre hur långt jag går, vilket är lite frustrerande. Måste få fixat den!
Kändes i benen kan jag lova att gå så långt och fort efter ha tränat igår. Men det ska ju kännas! Eller hur!
Robban har jobbat över idag så det har vart jag och Vilmer hela dan och kvällen. Han måste vara trött på mamma nu ;)
Det enda sega med att vara själv hela dagen är när han är som han vart idag. Febrig, hängig, kinkig + att han sov dåligt på eftermiddagen. Man får liksom ingen tid över huvud taget till sig själv.
Dammsög och tvättade golven som en besatt medan Vilmer satt och gnällde lite under tiden.
Men jag var ju tvungen. Det var dödsäckligt på golvet och det är ju han stackarn som drar runt i allt damm.
Måtte han må bättre imorgon.
Imorgon ska det inhandlas present och finkläder till gubben. Men det får bli på eftermiddagen.
På förmiddagen var det tänkt att jag skulle gå till jobbet och kolla upp hur många semesterdagar jag har innestående. Har tänkt att plocka ut några veckor i anslutning till Robbans semester. Han får bara 3 veckors semester eftersom han inte hunnit jobba ihop mer sen han kom tillbaka till jobbet. Så Vi tänkte att jag kanske kan plocka ut 2-3 veckors semester och han tar föräldraledighet så får vi en lång sommar ihop.
Förra året hade vi ingen semester ihop över huvud taget efter Robban jobbade hela sommaren. Knappt en helg helg hade han :(
Så i år ska vi slå på stort tänkte vi ;)
Ja, så om Vilmer mår bra imorgon går vi ner till jobbet och Robban får ta hand om Vilmer under tiden jag pratar med kontoret. Och sedan ska jag bjuda på fika på min avdelning. Var ett tag sen jag var där nu.
Natt natt!
Har ingen aning vad det kan vara.
Robban sa att han bet frenetiskt på nån leksak förut. Hoppas hoppas det är tänderna så han inte åkt på nåt nu. Vore ju lite väl lagom just till kalaset. Han som har klarat sig från att vara sjuk så länge. :/
Om det nu skulle vara något är det ju tur att vi inte har träffat några idag. Var på väg att gå till öppna förskolan med la ner det då det blev lite sent.
Istället var jag (vi) ute på en rask, rejäl långpromenad i solen. Underbart skönt!
Men eftersom min stegräknare är död vet jag inte längre hur långt jag går, vilket är lite frustrerande. Måste få fixat den!
Kändes i benen kan jag lova att gå så långt och fort efter ha tränat igår. Men det ska ju kännas! Eller hur!
Robban har jobbat över idag så det har vart jag och Vilmer hela dan och kvällen. Han måste vara trött på mamma nu ;)
Det enda sega med att vara själv hela dagen är när han är som han vart idag. Febrig, hängig, kinkig + att han sov dåligt på eftermiddagen. Man får liksom ingen tid över huvud taget till sig själv.
Dammsög och tvättade golven som en besatt medan Vilmer satt och gnällde lite under tiden.
Men jag var ju tvungen. Det var dödsäckligt på golvet och det är ju han stackarn som drar runt i allt damm.
Måtte han må bättre imorgon.
Imorgon ska det inhandlas present och finkläder till gubben. Men det får bli på eftermiddagen.
På förmiddagen var det tänkt att jag skulle gå till jobbet och kolla upp hur många semesterdagar jag har innestående. Har tänkt att plocka ut några veckor i anslutning till Robbans semester. Han får bara 3 veckors semester eftersom han inte hunnit jobba ihop mer sen han kom tillbaka till jobbet. Så Vi tänkte att jag kanske kan plocka ut 2-3 veckors semester och han tar föräldraledighet så får vi en lång sommar ihop.
Förra året hade vi ingen semester ihop över huvud taget efter Robban jobbade hela sommaren. Knappt en helg helg hade han :(
Så i år ska vi slå på stort tänkte vi ;)
Ja, så om Vilmer mår bra imorgon går vi ner till jobbet och Robban får ta hand om Vilmer under tiden jag pratar med kontoret. Och sedan ska jag bjuda på fika på min avdelning. Var ett tag sen jag var där nu.
Natt natt!
Söndagsmys och måndagsmys. Man bara måste älska våren!
Söndagen spenderade vi på Baby & Barn mässan med mamma och Maria. Var mycket kul att titta på och såklart köpa så man fick hålla hårt i slantarna ;)
Efteråt satt vi och njöt av solen i mamma och Kais trädgård medan Vilmer sov middag.
Idag har jag och Vilmer varit med Maria och Julia, och sen även med Camilla, Niklas och barnen. Robban kom också efter han slutat jobbet. Där passade vi på att götta oss i solen lite grann. Det känns om kinderna nu kan jag lova. :)
Och nu ikväll var jag och Camilla och tränade ihop. Jisses va skönt det var!
Känner mig nästan duktig nu. Försöker komma ut på en promenad varje dag. Oftast blir dom rätt långa men vissa dar blir det inte mer än någon km. Men iaf....jag kommer ut och rör på mig. Och förhoppningsvis har jag kommit igång lite med träningen igen. I torsdags blev det sammanlagt 1 timme träningscykeln, rövmaskinen (crosstrainern) och bandet. Idag blev det samma rejs, fast det blev även 1500m på rodden. (Måste köpa mig ett par handskar. Gör så förbaskat ont när man kör för länge på roddmaskinen)
Här kommer massa härliga bilder från gårdagen och idag!
Spexarn
Lunchdax på pannkakscafét. Vilmer stirrade storögt efter sköldpaddan som just vinkat till honom
Alacazar signerade skivor
Ett kap: Novastar luvtröja i strl 86 för 150:-
Ett kap till: Novastar baggyjeans för 250:-
Vilmer leker i mormor och morfars trädgård
Hrm...vad var det för intresanta saker jag fick här då?
Vilmer imorse med sin nya favorit på hemmaplan. Sin ballong som han fick på mässan
Jodå, jag kan minsann göra flera saker samtidigt. Jag är ingen vanlig kille som ni förstår!
Vardagsmys. Kolla in blekfisen i bar överkropp!
Tjejerna härjar i sandlådan
Vilmer i sandlådan för första gången. Sanden var helt klart godkänd enligt Vilmers smaktest
Isabella agerar taxi för Julia
Efteråt satt vi och njöt av solen i mamma och Kais trädgård medan Vilmer sov middag.
Idag har jag och Vilmer varit med Maria och Julia, och sen även med Camilla, Niklas och barnen. Robban kom också efter han slutat jobbet. Där passade vi på att götta oss i solen lite grann. Det känns om kinderna nu kan jag lova. :)
Och nu ikväll var jag och Camilla och tränade ihop. Jisses va skönt det var!
Känner mig nästan duktig nu. Försöker komma ut på en promenad varje dag. Oftast blir dom rätt långa men vissa dar blir det inte mer än någon km. Men iaf....jag kommer ut och rör på mig. Och förhoppningsvis har jag kommit igång lite med träningen igen. I torsdags blev det sammanlagt 1 timme träningscykeln, rövmaskinen (crosstrainern) och bandet. Idag blev det samma rejs, fast det blev även 1500m på rodden. (Måste köpa mig ett par handskar. Gör så förbaskat ont när man kör för länge på roddmaskinen)
Här kommer massa härliga bilder från gårdagen och idag!
Spexarn
Lunchdax på pannkakscafét. Vilmer stirrade storögt efter sköldpaddan som just vinkat till honom
Alacazar signerade skivor
Ett kap: Novastar luvtröja i strl 86 för 150:-
Ett kap till: Novastar baggyjeans för 250:-
Vilmer leker i mormor och morfars trädgård
Hrm...vad var det för intresanta saker jag fick här då?
Vilmer imorse med sin nya favorit på hemmaplan. Sin ballong som han fick på mässan
Jodå, jag kan minsann göra flera saker samtidigt. Jag är ingen vanlig kille som ni förstår!
Vardagsmys. Kolla in blekfisen i bar överkropp!
Tjejerna härjar i sandlådan
Vilmer i sandlådan för första gången. Sanden var helt klart godkänd enligt Vilmers smaktest
Isabella agerar taxi för Julia
Man gör vad man kan
för att få ett smile på bild :) Tycker Maria kämpar bra för det! Haha!
Trailertokig
Lite nya filmer att se fram emot.... (jag jag vet, jag fastnade vid datorn som vanligt) Men Apples trailersida är livsfarlig att gå in på.
Bröllopsfotografen
Nu sitter jag redo i soffan och ska sätta på Bröllopsfotografen som jag hyrde tidigare idag. Godis, cola och nachochips står redo på bordet :) Och ett iskallt glas vatten såklart. Vatten går inte att vara utan en bakisdag. Inte cola heller för den delen ;)
Robban är hos en polare och kollar på El Clásico. Vilmer sover sen en timme tillbaka.
Skönt att vara själv lite :)
Gårdagskvällen var riktigt lyckad. Jag, Maria, Carro, Emelie och en tjej Ollie satt på Locatelli och drack vin, åt antipasti och snackade lite skit :) Jag och Maria satt till en början på uteserveringen men tyvärr försvann solen relativt fort bakom husen, och till slut blev det lite för kyligt så vi drog oss innåt till en mysig soffgrupp.
Vid 22tiden skingrade gruppen sig och jag gick till Tranquilo där min syster Maria var med sitt jobb.
Där blev vi kvar hela kvällen och dansade som tokar.
Är man ute efter att dansa är det the place to be kan jag säga. Bara massa skön sambainspirerad house. Kan det blir mycket bättre?!
Försökte få dit Camilla och hennes arbetskamrater men dom fastnade på Incontro av någon underlig anledning. Kan inte vart mycket party där.
När hon väl kom till Tranquilo så var det hemgång för min och Marias del. Tror det var runt 01:30 nångång.
Det sista så stod jag i toakön och kände helt plötsligt hur jag blev svettig, snurrig, fick hjärtklappning, illamående. Kändes som jag inte kunde andas. Skyndade mig på toa och skulle hämta ut min jacka men märkte att jag inte pallade av att vara kvar inne på stället.
Kastade mig ut i friska luften och satte mig på en bänk på deras uteservering.
Först trodde jag att det var pga alkoholen som jag troligtvis hade druckit lite för fort men sen blev jag lite orolig att det var någon form torgskräck.
Har kännt detta tidigare en gång när jag var gravid och var inne i Nordstan i julhandeln. Då kände jag precis samma sak och sa till Robban att jag måste därifrån NU. Det var väldigt obehagligt.
Jag har ett flertal ggr känt mig snurrig och som jag befunnit mig på en båt, att det liksom gungat under fötterna på mig, när jag varit på platser med mycket folk. Bl a Ullared nu sist vi var där.
Har ingen aning vart detta har kommit ifrån då jag aldrig har kännt liknande känslor tidigare.
Och absolut aldrig när vart ute på krogen.
Jag hoppas verkligen inte att detta är något som förvärras. Det hade varit katastrofalt.
För att gå tillbaka till gårdagskvällen så hämtade iaf Maria ut våra jackor och vi tog en taxi ihop hem. Camilla letade upp sina arbetskamrater och fortsatte festa. Vilket inte verkade vara någon smart idé...hon har tydligen legat i sängen läänge idag ;)
Imorgon ska jag, Robban, Vilmer och mamma på Baby&Barn mässan. Ska bli kul!
Sist vi var där vankade jag runt som en gigantisk pingvin med korvfingrar, köttebulleansikte och svettades som en tok. ;)
Jag och Maria har idag smidit lite planer inför försommaren. Vi har tänkt att åka till badhotellet i Fredrikshavn och bo där en natt och bada i deras nya coola The Reef. Nej, inte bara vi två utan hela familjerna såklart :) Kan bli kul. Har inte vart på badhotellet sen jag var typ 12 år eller nåt. Roligt att göra lite småutflykter ibland.
Nej, nu är det film som gäller.
Robban är hos en polare och kollar på El Clásico. Vilmer sover sen en timme tillbaka.
Skönt att vara själv lite :)
Gårdagskvällen var riktigt lyckad. Jag, Maria, Carro, Emelie och en tjej Ollie satt på Locatelli och drack vin, åt antipasti och snackade lite skit :) Jag och Maria satt till en början på uteserveringen men tyvärr försvann solen relativt fort bakom husen, och till slut blev det lite för kyligt så vi drog oss innåt till en mysig soffgrupp.
Vid 22tiden skingrade gruppen sig och jag gick till Tranquilo där min syster Maria var med sitt jobb.
Där blev vi kvar hela kvällen och dansade som tokar.
Är man ute efter att dansa är det the place to be kan jag säga. Bara massa skön sambainspirerad house. Kan det blir mycket bättre?!
Försökte få dit Camilla och hennes arbetskamrater men dom fastnade på Incontro av någon underlig anledning. Kan inte vart mycket party där.
När hon väl kom till Tranquilo så var det hemgång för min och Marias del. Tror det var runt 01:30 nångång.
Det sista så stod jag i toakön och kände helt plötsligt hur jag blev svettig, snurrig, fick hjärtklappning, illamående. Kändes som jag inte kunde andas. Skyndade mig på toa och skulle hämta ut min jacka men märkte att jag inte pallade av att vara kvar inne på stället.
Kastade mig ut i friska luften och satte mig på en bänk på deras uteservering.
Först trodde jag att det var pga alkoholen som jag troligtvis hade druckit lite för fort men sen blev jag lite orolig att det var någon form torgskräck.
Har kännt detta tidigare en gång när jag var gravid och var inne i Nordstan i julhandeln. Då kände jag precis samma sak och sa till Robban att jag måste därifrån NU. Det var väldigt obehagligt.
Jag har ett flertal ggr känt mig snurrig och som jag befunnit mig på en båt, att det liksom gungat under fötterna på mig, när jag varit på platser med mycket folk. Bl a Ullared nu sist vi var där.
Har ingen aning vart detta har kommit ifrån då jag aldrig har kännt liknande känslor tidigare.
Och absolut aldrig när vart ute på krogen.
Jag hoppas verkligen inte att detta är något som förvärras. Det hade varit katastrofalt.
För att gå tillbaka till gårdagskvällen så hämtade iaf Maria ut våra jackor och vi tog en taxi ihop hem. Camilla letade upp sina arbetskamrater och fortsatte festa. Vilket inte verkade vara någon smart idé...hon har tydligen legat i sängen läänge idag ;)
Imorgon ska jag, Robban, Vilmer och mamma på Baby&Barn mässan. Ska bli kul!
Sist vi var där vankade jag runt som en gigantisk pingvin med korvfingrar, köttebulleansikte och svettades som en tok. ;)
Jag och Maria har idag smidit lite planer inför försommaren. Vi har tänkt att åka till badhotellet i Fredrikshavn och bo där en natt och bada i deras nya coola The Reef. Nej, inte bara vi två utan hela familjerna såklart :) Kan bli kul. Har inte vart på badhotellet sen jag var typ 12 år eller nåt. Roligt att göra lite småutflykter ibland.
Nej, nu är det film som gäller.
Gladdag
Idag är det en riktig gladdag!
I helt underbart väder har jag varit på en långpromenad under tiden Vilmer sov i vagnen. Tog bl a en runda i Ruddalen. Fick tom ta av mig jackan för jag blev så varmt.
Riktigt kände hur solen brände gott i ansiktet!
När lilleman vaknade var vi lagom framme vid torget. Där gick vi och drog i lite affärer. Mätte Vilmers fötter och även mina.
Har tänkt att fynda mig ett par Converse på Tradera. Har upptäckt att det säljs mängder som inte ens är använda eller endast använda ett fåtal ggr.
Var inte 100 på vilken storlek jag har längre och vad är inte bättre då än att mäta fötterna! :)
På torget lyckades vi träffa mamma en kort stund som skulle handla sig en jeansjacka och mat på Hemköp.
Efter det dök Robban upp och vi traskade runt i lite affärer och åt sedan lunch.
Då dök även Maria upp. Jag, det var rena familjeträffen idag :)
Hon var ute efter något nytt rolig att ha på sig ikväll när hon ska ut med jobbet.
Konstigt nog ska alla tre systrarna ut ikväll, fast med olika sällskap.
Jag ska på AW med kära Maria och Carro (som jag inte träffat på jättelänge). Camilla ska ut med sitt jobb, och Maria likaså.
Eftersom jag bara ska på AW så kanske jag hänger på någon av dom senare. Jag vet ju att Camilla och hennes arbetskamrater ska festa iaf.
Är så tråkigt att bara ta nåra glas och sedan åka hem, när man ändå är sugen på att festa ;)
Vi får se vart kvällen bär!
Bjuder på ett gammalt gladkort dagen till ära.
I helt underbart väder har jag varit på en långpromenad under tiden Vilmer sov i vagnen. Tog bl a en runda i Ruddalen. Fick tom ta av mig jackan för jag blev så varmt.
Riktigt kände hur solen brände gott i ansiktet!
När lilleman vaknade var vi lagom framme vid torget. Där gick vi och drog i lite affärer. Mätte Vilmers fötter och även mina.
Har tänkt att fynda mig ett par Converse på Tradera. Har upptäckt att det säljs mängder som inte ens är använda eller endast använda ett fåtal ggr.
Var inte 100 på vilken storlek jag har längre och vad är inte bättre då än att mäta fötterna! :)
På torget lyckades vi träffa mamma en kort stund som skulle handla sig en jeansjacka och mat på Hemköp.
Efter det dök Robban upp och vi traskade runt i lite affärer och åt sedan lunch.
Då dök även Maria upp. Jag, det var rena familjeträffen idag :)
Hon var ute efter något nytt rolig att ha på sig ikväll när hon ska ut med jobbet.
Konstigt nog ska alla tre systrarna ut ikväll, fast med olika sällskap.
Jag ska på AW med kära Maria och Carro (som jag inte träffat på jättelänge). Camilla ska ut med sitt jobb, och Maria likaså.
Eftersom jag bara ska på AW så kanske jag hänger på någon av dom senare. Jag vet ju att Camilla och hennes arbetskamrater ska festa iaf.
Är så tråkigt att bara ta nåra glas och sedan åka hem, när man ändå är sugen på att festa ;)
Vi får se vart kvällen bär!
Bjuder på ett gammalt gladkort dagen till ära.
Barnmedicin andra ronden
Idag var vi på återbesök på barnmedicin. Tyvärr hade inte resultaten av röntgen kommit men det var inte helt därför vi var där. Läkaren ville lyssna på hur han andades nu när han hade fått Mollipect ett par dagar. Nu lät han bra och rosslade inte alls som han gjorde härom dagen. Därför beslöt hon att inte provbehandla honom med inhalation av kortison. Så länge.
Minns inte om jag skrev det i tisdags?! Läkaren vill som sagt provbehandla med inhalation av kortison, eller var det Ventoline?, för att veta om det kan vara astma eller inte. Man gör tydligen så med så små barn som Vilmer.
Vi fick en telefontid nästa vecka för att få höra resultaten från röntgen. Visar dom inget så ska vi kräva en sådan provbehandlig.
Börjar tro mer och mer att det är någon form av astma han har :/
Det konstiga är at han inte verkar påverkad av sin hosta. Kan möjligtvis vara så pga at han har haft den så länge nu så han har vant sig. Usch va hemskt!
Men han är ju sig själv, pigg och glad. Men det är så synd om honom att han ska behöva ha den hostan. Nu på kvällen har han hostat mer än vanligt. Annars brukar det vara mornarna som är värst. Vi skulle iaf fortsätta med att ge honom Mollipect under en veckas tid, 2 ml, 3 ggr om dagen.
Nu är det dags för sängen.
Minns inte om jag skrev det i tisdags?! Läkaren vill som sagt provbehandla med inhalation av kortison, eller var det Ventoline?, för att veta om det kan vara astma eller inte. Man gör tydligen så med så små barn som Vilmer.
Vi fick en telefontid nästa vecka för att få höra resultaten från röntgen. Visar dom inget så ska vi kräva en sådan provbehandlig.
Börjar tro mer och mer att det är någon form av astma han har :/
Det konstiga är at han inte verkar påverkad av sin hosta. Kan möjligtvis vara så pga at han har haft den så länge nu så han har vant sig. Usch va hemskt!
Men han är ju sig själv, pigg och glad. Men det är så synd om honom att han ska behöva ha den hostan. Nu på kvällen har han hostat mer än vanligt. Annars brukar det vara mornarna som är värst. Vi skulle iaf fortsätta med att ge honom Mollipect under en veckas tid, 2 ml, 3 ggr om dagen.
Nu är det dags för sängen.
Jodå
Det går framåt nu!
Igår på dagen stod han mest still på ytterkanten men på kvällen vågade han t.o.m förflytta sig längs bordet. Heja Vilmer!
Igår på dagen stod han mest still på ytterkanten men på kvällen vågade han t.o.m förflytta sig längs bordet. Heja Vilmer!
På lekplatsen
Vad kunde passa bättre än en stund på lekplatsen i vårt underbara väder vi haft idag?!
På eftermiddagen drog jag till stan för att fika med Cicci, Maja och Fanny. Om det nu var möjligt fick jag ännu mer vårfeeling när jag promenerade på gatorna i stan. Lättklädda människor och fyllda uteserveringar med folk som lapade sol gjorde att det nästan kändes som maj.
Det var nästan svårt att tro att det kunde komma en vår efter vår vargavinter vi har haft.
Jag mötte iaf upp tjejerna och vi tog en avstickare till Naturkompaniet.
Jag och Robban har tänkt att köpa en Fjällräven Mini Kånken till Vilmer i födelsedagspresent. Det svåra är bara att bestämma sig för färg, vilket är lättare sagt än gjort. Det finns ca 20 olika att välja mellan.
Stod där inne ett tag och velade men fick gå därifrån tomhänt. Det var för svårt att välja. Vi får lösa det dom kommande dagarna istället.
Vi satte oss på Café Vanilj, fikade och snackade lite skit :)
Efteråt strosade jag, Maja och Fanny i lite affärer. Cicci hade bråttom iväg till ett möte.
Nu får jag även avslöja min lilla hemlis jag fick reda på för drygt en månad sen.
Ja, visst hade nån av er rätt som gissade att det var någon som skulle ha barn.
Som jag har väntat och hoppats må ni tro...på att någon av mina vänner ska bli gravid. Och äntligen har det skett.
Cicci och hennes kille...eller ja...fästman om man ska vara korrekt;), Andreas ska få en liten kotte i slutet på september. Och som jag sa till Cicci när jag fick reda på det; jag är nog nästan lika glad som dom över det! ;) Haha!
Det enda lite tråkiga är att vid den tiden har jag börjat jobba. Hade självklart vart kul att få vara mammalediga samtidigt.
Menmen....det är ju såååå kul att dom ska få en liten bebis.
Vilmer väntar med spänning på sin blivande polare har han sagt!
På eftermiddagen drog jag till stan för att fika med Cicci, Maja och Fanny. Om det nu var möjligt fick jag ännu mer vårfeeling när jag promenerade på gatorna i stan. Lättklädda människor och fyllda uteserveringar med folk som lapade sol gjorde att det nästan kändes som maj.
Det var nästan svårt att tro att det kunde komma en vår efter vår vargavinter vi har haft.
Jag mötte iaf upp tjejerna och vi tog en avstickare till Naturkompaniet.
Jag och Robban har tänkt att köpa en Fjällräven Mini Kånken till Vilmer i födelsedagspresent. Det svåra är bara att bestämma sig för färg, vilket är lättare sagt än gjort. Det finns ca 20 olika att välja mellan.
Stod där inne ett tag och velade men fick gå därifrån tomhänt. Det var för svårt att välja. Vi får lösa det dom kommande dagarna istället.
Vi satte oss på Café Vanilj, fikade och snackade lite skit :)
Efteråt strosade jag, Maja och Fanny i lite affärer. Cicci hade bråttom iväg till ett möte.
Nu får jag även avslöja min lilla hemlis jag fick reda på för drygt en månad sen.
Ja, visst hade nån av er rätt som gissade att det var någon som skulle ha barn.
Som jag har väntat och hoppats må ni tro...på att någon av mina vänner ska bli gravid. Och äntligen har det skett.
Cicci och hennes kille...eller ja...fästman om man ska vara korrekt;), Andreas ska få en liten kotte i slutet på september. Och som jag sa till Cicci när jag fick reda på det; jag är nog nästan lika glad som dom över det! ;) Haha!
Det enda lite tråkiga är att vid den tiden har jag börjat jobba. Hade självklart vart kul att få vara mammalediga samtidigt.
Menmen....det är ju såååå kul att dom ska få en liten bebis.
Vilmer väntar med spänning på sin blivande polare har han sagt!
Visst finns det inget underbarare
ljud än ens barn som kiknar av skratt :)
Tradera + me = sant
Det går inte att komma ifrån hur bra Tradera är.
Under helgen har jag fyndat två par finfina lära-gåskor till Vilmer i märket Kavat.
Ett par i strl 19 som han har nu, och ett par i strl 20 som han kan ha under sommaren...eller när ha nu växer i dom.
Här är dom mindre skorna.
Och här är dom större.
Visst är dom fina! :) Är själv mycket nöjd med mina köp.
Nya i butik ligger dessa skor mellan 500 och 600:- kr vilket är hysteriskt mycket. Men kan man få dom under 200:- i så fint skick som dessa nu verkar vara är det superbra!
Dom i strl 19 är på väg med posten nu så vi hinner nog få dom innan veckan är slut. Då ska det minsann tränas ;)
Under helgen har jag fyndat två par finfina lära-gåskor till Vilmer i märket Kavat.
Ett par i strl 19 som han har nu, och ett par i strl 20 som han kan ha under sommaren...eller när ha nu växer i dom.
Här är dom mindre skorna.
Och här är dom större.
Visst är dom fina! :) Är själv mycket nöjd med mina köp.
Nya i butik ligger dessa skor mellan 500 och 600:- kr vilket är hysteriskt mycket. Men kan man få dom under 200:- i så fint skick som dessa nu verkar vara är det superbra!
Dom i strl 19 är på väg med posten nu så vi hinner nog få dom innan veckan är slut. Då ska det minsann tränas ;)
Läkarbesök
Imorse, 8:20 var det äntligen dags för besöket på barnmedicin. Mamma var med som stöd.
Fick träffa en underbart snäll och bra läkare. Dom andra två vi tidigare träffat var totalt inkompetenta idioter om man jämför.
Denna läkaren tog oss på allvar och ställde många bra frågor, kollade öron och hals, lyssnade på lungorna och lovade att Vilmer skulle få genomgå ett pricktest för katt samt röntga lungorna nere på Frölunda sjukhus.
Tack! Äntligen någon som lyssnar!
Vilmer som aldrig reagerat negativt hos läkare blev denna gången lite orolig när läkaren tog i honom. Men det gick över fort när jag och mamma skojade med honom.
Satt med andan i halsen under pricktestet men det visade negativt. Underbart skönt! Och Vilmer var som en liten ängel. Han gnällde bara lite när sköterskan tog blodprov på honom. Våran duktiga kille!
Efter allt var klart och vi satt och väntade på remissen till röntgen så fick jag i Vilmer gröt, medan han satt i knät på mamma.
Därefter bar det av till Frölunda sjukhus för röntgen och mamma åkte tillbaka till jobbet.
Stackarn var vid det laget såå trött. Vilmer blir inte som andra barn när han är trött, dvs grinig, ledsen och skrikig. Han blir kolugn, tyst och nästan lite apatisk. Han satt bara och hängde i mitt knä. Tur att det inte var lång väntetid.
Han skötte sig exemplariskt under den korta stunden han röntgades.
Lilla gubben, han såg så liten ut där han låg med bar överkropp på den stora britsen.
Till slut när klockan var 11, var vi klara och fick åka hem.
Vilmer somnade nästan direkt bilen började rulla.
Nu är det bara att vänta på resultatet från röntgen och hålla tummarna på att det inte visar något avvikande.
Så var påsken över
Ja, den är borta som i en ögonblinkning. Påsken är en kort, men trevlig högtid. Lite sådär lagom. Och det är efter den som våren inte känns lika långt bort som innan.
Idag kan man ju iofs inte direkt prata om vårväder. Eller jo, möjligtvis en stund på förmiddagen iaf.
Påskafton firade vi hemma hos mamma och Kai med god mat och lagom mycket folk.
Vilmer har fått massa fina presenter i sina påskägg. Bl a två plastbåtar att ha i badet, en bok med ljud, en I Drömmarnas Trädgårdfilm. Han är mycket nöjd med denna påsken :)
Om vi ska gå tillbaka ett par dagar kan jag berätta om Ullared.
Tro det eller ej var vi faktiskt framme 20 över 8 på morgonen och det var alldeles lagom med folk. Och faktiskt så var det lagom med folk under hela dagen. Skönt!
Det var bara på slutet jag inte riktigt orkade med mer utan det kändes som jag var på en båt. Det gungade under fötterna på mig och jag kände mig yr. Och så sprang jag mest runt och velade runt samma hyllor på heminredningen om och om igen samt att jag tappade bort min vagn en gång.
Då var det bara att bege sig på kassorna.
Slutnotan håller vi tyst om här, men ag kan iaf säga att jag lyckades få tag på allt som stod på listan förutom en väggkalender och grytlappar som jag glömde att leta efter.
Vilmer fick massa nya fina kläder. Det enda trista var att jag inte hittade några snygga byxor eller shorts. Eller jo, han fick ett par svarta mysbyxor samt ett par tunna byxor som man kan vika upp och fästa med en knapp när det är varmt ute. Ser dock ut som om han kommer drunkna i dom. Köpte ju bara strl 86 då han knappt har något plagg i den storleken och att han snart börjar växa ur vissa 80-plagg.
Hade tänkt att lägga upp ett kort på alla kläder jag köpte till honom men dom ligger för närvarande i tvätten så det får bli när dom är tvättade.
Hade även planer på att köpa ett par skor till honom på Sko Boo som ligger bredvid Ge-Kås men jag hade glömt att mäta hans fötter så jag vågade inte chansa med storleken med tanke på hur dyra bra lära-gå-skor är. Speciellt Kavat.
Men nu ska jag in på Tradera och leta skor. Är ju rätt dumt att köpa nytt när det ändå är så kort tid dom har skor i början. Och dessutom hinner dom knappt bli slitna innan dom är för små.
Idag var vi hemma hos Camilla och Niklas och fikade samt delade ut påskägg till barnen då alla inte sågs igår på påskafton.
Var även så lyxigt att jag och Robban blev bjudna på middag hos Maria och Calle efteråt.
Årets första grillning! Det är inte fel. Hemmagrillade hamburgare och ett glas rödvin! Mmmmm! :)
Fick med oss ett par skor som vart Linnéas och som Julia ärvt i strl 20. Dock tjejskor, dock sandaler och dock lite för stora med vi tänkte öva Vilmer här hemma på att gå i skor tills vi fått köpt ett par till honom.
Det är inte lätt att gå i skor när man bara vill gå på tå kan jag säga.
Morgondagen vet jag inte vad den erbjuder. Om vädret är ok blir det byte till sommarskor på bilen. Annars händer det inte mycket spännande! Vi får väl se!
Hoppas ni har en trevlig påsk och att ni inte har förätit er på ägg, sill och godis!
Skärtorsdag
Det är sent och jag måste gå och lägga mig. Det är tidig morgon som gäller imorgon. Kl 6:00 ringer klockan och 6:45 ska jag sitta i bilen och vara på på väg att hämta upp Maria och sen mamma. I en annan bil färdas min moster Christina, min kusin Jennifer och hennes pojkvän. Vi ska till Ullared.
Jajjemen, imorgon blir det shopping för hela slanten. Eller iaf för halva. Eller en tredjedel. Det beror på hur mycket bra-att-ha-grejer jag hittar ;)
Vilmer får en heldag med bara sin pappa imorgon. Det blir nog mysigt tycker han!
Idag har inte varit en jättespännande dag i våra liv. Jag tog mig en rejäl långpromenad under förmiddagen, bl a i Ruddalen under tiden Vilmer sov. Vi mötte sedan upp Robban, som slutade tidigt, på torget där det inhandlades lite smått och gott. Bl a lite till barnens påskägg.
Igår var jag och Vilmer hemma hos Camilla och barnen som var lediga från dagis. Vi målade påskteckningar och fikade lite. Även mamma kom förbi en sväng.
Ne, mer uppdateringar har jag tyvärr inte.
Jo, Vilmer ville gärna berätta att han äntligen har lärt sig att dricka ur sugrör idag. Det var väldigt viktigt att poängtera sa han!
Godnatt och sov så gott!
Jajjemen, imorgon blir det shopping för hela slanten. Eller iaf för halva. Eller en tredjedel. Det beror på hur mycket bra-att-ha-grejer jag hittar ;)
Vilmer får en heldag med bara sin pappa imorgon. Det blir nog mysigt tycker han!
Idag har inte varit en jättespännande dag i våra liv. Jag tog mig en rejäl långpromenad under förmiddagen, bl a i Ruddalen under tiden Vilmer sov. Vi mötte sedan upp Robban, som slutade tidigt, på torget där det inhandlades lite smått och gott. Bl a lite till barnens påskägg.
Igår var jag och Vilmer hemma hos Camilla och barnen som var lediga från dagis. Vi målade påskteckningar och fikade lite. Även mamma kom förbi en sväng.
Ne, mer uppdateringar har jag tyvärr inte.
Jo, Vilmer ville gärna berätta att han äntligen har lärt sig att dricka ur sugrör idag. Det var väldigt viktigt att poängtera sa han!
Godnatt och sov så gott!
