Stackars lilla prinsen

Hur fort gick inte den här veckan då? Poff sa det bara!

Så här dumt blir det när man varken uppdaterar bloggen varje dag eller har en kalender. Då glömmer man alla små saker som händer under dagarna.
Hur kan man leva utan en kalender? Vilken sorts människa gör det? Uppenbarligen är jag en av dom få. Försöker vara duktig imellanåt men så glöms den av. Kanske ska ge mig på det nu igen?!


Det värsta denna veckan skedde i onsdags. Under kvällen upptäckte vi att Vilmer haltade lite lätt på vänster fot.
Det första som slog mig var att det var mitt fel.
Vilmer har troligtvis ärvt sin pappas höga fotvalv och därmed kan vissa skor vara lite krångliga att få på fast när dom är på sitter dom bra.
Så är det med hans nya Viking Cherrox. Allt ludd i dom gör att det är svårt att få ner foten + att Vilmer såklart inte kan spjärna emot med benet när stöveln ska på.
Alltså, i onsdags när jag skulle ta på honom stövlarna fick jag ta i lite och Vilmer gnällde en del, men när skon var på var allt ok igen.
Men på kvällen befarade jag att jag råkade göra något med hans lilla fot eftersom han plötsligt haltade.
Morgonen därpå var det oförändrat och jag höll på att gå isär när Robban ringde för att berätta det.
Det blev en tur till vårdscentralen där en läkare fick titta på honom.
Lilla hjärtat var fullständigt vettskrämd och skrek som en stucken gris när hon tog på honom. :(
Hon varken såg eller kände något som inte stämde med foten men ville ändå att Vilmer skulle ta ett blodprov bara utifall att.
Tydligen kan vissa infektioner på små barn sätta sig i höftpartiet och göra att dom haltar.
Men blodprovet visade ingenting så det var det iaf inte.
Läkaren fick lugnat mig lite och trodde inte att det kunde vart jag som skadat honom så han haltade. Kanske hade han trampat på något?

Robban gick därefter hem med Vilmer och gav honom Panodil. Jag gick tillbaka till jobbet.
Senare den eftermiddagen haltade han inte lika mycket, och på kvällen var hans onda som bortblåst och han sprang framochtillbaka som vanligt igen.
Tack och lov!
Det dåliga samvetet hänger på mina axlar och vill inte låta sig skakas av. Det är samma som när jag lämnade Vilmer med blicken för någon sekund då han trillade ner från sängen i januari.
Men jag antar att det ska vara så, för att man aldrig ska glömma.

För att försöka döva det dåliga samvetet + det lilla "helvetet" Vilmer utsattes för hos "hemska" doktorn åkte jag till torget på lunchrasten och handlade filmen "Mamma Mu och Kråkan" till honom. Och norpade med mig en ballong från McDolnads. Det gjorde nog hans dag när jag kom den dagen.
Fast ballongen var (och är) nästan snäppet bättre än filmen :)



Kommentarer
Postat av: Jennie

Malin, du är världens bästa mamma till Vilmer!!

KRAAAM Lovas mamma;)

2010-10-25 @ 23:22:49
URL: http://www.lovaochmamma.blogspot.com
Postat av: Mickan

Vad är det för infektion och vad gör de åt den? Var kommer den i från?

2010-10-28 @ 12:48:55
URL: http://enprinsessasbekannelser.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0