Olyckan
Vilmer brukar ju alltid sova middag ute på balkongen väl nerbäddad. Vi har en inglasad balkong så det blåser inte in sån hemsk råkyla.
Men iaf....
Jag brukar alltid klä på honom alla lager inne på vår säng. Lättast så!
Men så låg hans fleeceset kvar på soffan i vardagsrummet.
Fråga mig inte varför men jag vände mig om för att ta kläderna som låg på soffkanten utan att ta upp Vilmer, och när jag vände mig tillbaka var han borta. Han hade trillat ner från sängen och slagit huvudet i byrån som står bredvid sängen.
Han började förstås gallskrika med en gång och jag flög ner för att plocka upp honom. Kollade huvudet efter skador men såg först ingenting. Kort därpå börjar det bli rödfläckigt precis där han slagit i. Jag blev livrädd att det hänt något allvarligt. Fontanellen växer ju inte ihop helt förän i 1årsåldern.
Jag som lätt skenar iväg i tankar började tro att han fått en blödning i hjärnen eller dylikt. Man vet ju hur ömtåliga deras små huvuden är i den åldern.
Stackarn bara skrek och skrek hysteriskt! Ringde hem Robban som var i mataffären.
När han kommit hem hade Vilmer till slut lugnat sig och vi ringde 1177 för rådgivning. Dom tyckte absolut att vi skulle åka upp till Drottning Silvias Barnsjukhus för observation.
Sagt och gjort. Lillefis somnade på väg upp då det var mitt i hans normala e.m.vila. Han vaknade dock igen när vi kom in i väntrummet. Där var helt tomt så vi fick hjälp med en gång
Dom tog blodtryck, lyste i ögon, öron, kollade reflexer i fötter, testade musklerna i armar och ben. Sedan fick vi sitta i ett rum där dom med jämna mellanrum kom och frågade hur Vilmer verkade.
Han var sig själv igen förutom att han var dödstrött och lite hängig.
Det sista ville dom att vi skulle ge honom lite att äta så dom fick se att han behöll det och inte spydde upp allt. Det gjorde han inte, så vi fick åka hem igen.
Vilmer slocknade så fort bilen kom i rullning, och för att han skulle få sova en stund åkte vi förbi Kvantum och McDolnads.
Senare på kvällen betedde han sig som om ingenting hade hänt. Han var precis lika glad och sprallig som alltid.
Jag har svårt att släppa skuldkänslan över detta. Det var ju mitt fel att olyckan hände. Jag vet ju mycket väl att man inte ska släppa ögonen från ett barn som ligger någonstans där dom kan trilla ner. Idioti! :(
När han grät som mest direkt efter det hände så var det som om han tittade upp på mig med frågande blick:
"Varför lät du detta hända mamma?"
Usch! Fy fasen vad jag känner mig som en värdelös mamma nu.
Jag vet ju att det händer ofta och nästan alltid går det bra. Som läkaren sa, dom får in ungefär 10 barn om dagen som har trillat ner ifrån någonting. Men det hjälper ju inte att jag själv lät det hända. Det är ju bara alla andra som är så tanklösa...inte jag! Men nu hände det iaf!
Min stackars lilla prins. Jag är så tacksam över att han aldrig slog sig mer eller hårdare. Vågar inte tänka på vad som kunde hänt då!
jag lovar dig att du är en jättebra mamma, livet med barn är fyllt av dåligt samvete och ångest. Hur man än gör så funderar man på om man kunde gjort annorlunda. Man vill skydda dom från allt ont. Mitt liv består just nu av ångest, tänk att jag skall lämna bort det bästa jag har till personalen på fsk. Jag litar på att dom är jätteduktiga och snälla, men tänk om hon slår sig, tänk om hon ramlar från något högt, tänk om någon är dum mot henne :( Dessa mammakänslor, men vill skydda dom, det är ju min uppgift i livet. Men ändå måste jag släppa lite, låta henne prova sig fram själv, upptäcka vad hon klarar o inte klarar, låta henne våga saker, inte hindra. Det är svårt. Det är inte lätt att vara mamma som sagt, man gör misstag, man lär sig av sina misstag. Du är en jättebra mamma, man gör det bästa man kan.
Jag tror alla mammor har sträckt sig efter något eller vänt bort huvudet en sekund och oftast händer ingenting. Du är en fantastisk mamma, ha inte dåligt samvete! En olycka händer så lätt. Ellie slår sig mer eller mindre varje dag. Hon klättrar upp i soffan själv och har även trillat ner därifrån. Jag blir livrädd varje gång. Tyvärr kan man inte skydda dem från allt men jag skulle gärna vilja!!
Kramar
