Pissiga dagar
Som en tvär vändning från det roliga så hade Robban och Vilmer en riktig skithelg så att säga.
Under fredag kväll tyckte vi att Vilmer kändes lite varm. Och mycket riktigt vaknade han på natten med hög feber och var så ledsen.
Efter många om och men fick vi i honom flytande Pandodil. Men det mindre roliga hände när jag försökte ge honom nässpray. Då började han skrika så mycket att han till slut spydde. På mig, i sängen, över min mobil och ner på kläderna jag skulle ha på mig dagen därpå....alltså 4 timmar senare, när min klocka skulle ringa.
Ca 1 timme senare när alla är rena och lugna somnar Vilmer i min famn. Någon annanstans vägrade han att ligga. Gilla läget!
När klockan ringde var jag död minst sagt men det var bara att ta sig i kragen.
Resterande tiden av helgen var Vilmer febrig, ledsen, dålig o magen, vägrade att äta och sov som en kratta.
Stackars honom! Och stackars Robban!
Först igår började han likna sig själv och idag är han som vanligt igen. Förutom matvägran. Men den har ju suttit i ett tag nu. :/
Det andra pissiga är att Robban har åkt på en inflammation i ryggen så han går som Quasimodo.
Han kom hem igår från fotbollsträning och kunde inte röra sig utan att tappa andan.
Idag har han haft ett rent helvete och har knappt kunnat lyfta Vilmer.
Trodde jag skulle få gå hem från jobbet för att avlasta men han är ju en envis en....
Efter ett besök på vårdcentralen visade det sig iaf att det troligtvis är en inflammation och inte ryggskott som han befarade först.
Nu hoppas vi på att det går över fort. För hans egen skull och Vilmers. Inte kul med en pappa som knappt orkar lyfta en eller leka.
Under fredag kväll tyckte vi att Vilmer kändes lite varm. Och mycket riktigt vaknade han på natten med hög feber och var så ledsen.
Efter många om och men fick vi i honom flytande Pandodil. Men det mindre roliga hände när jag försökte ge honom nässpray. Då började han skrika så mycket att han till slut spydde. På mig, i sängen, över min mobil och ner på kläderna jag skulle ha på mig dagen därpå....alltså 4 timmar senare, när min klocka skulle ringa.
Ca 1 timme senare när alla är rena och lugna somnar Vilmer i min famn. Någon annanstans vägrade han att ligga. Gilla läget!
När klockan ringde var jag död minst sagt men det var bara att ta sig i kragen.
Resterande tiden av helgen var Vilmer febrig, ledsen, dålig o magen, vägrade att äta och sov som en kratta.
Stackars honom! Och stackars Robban!
Först igår började han likna sig själv och idag är han som vanligt igen. Förutom matvägran. Men den har ju suttit i ett tag nu. :/
Det andra pissiga är att Robban har åkt på en inflammation i ryggen så han går som Quasimodo.
Han kom hem igår från fotbollsträning och kunde inte röra sig utan att tappa andan.
Idag har han haft ett rent helvete och har knappt kunnat lyfta Vilmer.
Trodde jag skulle få gå hem från jobbet för att avlasta men han är ju en envis en....
Efter ett besök på vårdcentralen visade det sig iaf att det troligtvis är en inflammation och inte ryggskott som han befarade först.
Nu hoppas vi på att det går över fort. För hans egen skull och Vilmers. Inte kul med en pappa som knappt orkar lyfta en eller leka.
Kommentarer
Postat av: Jennie
Stackars sambon din:( Är det bättre nu? Och stackars lilleman. Typiskt att han spydde ner dina kläder som du skulle ha. Varför är det alltid så??
Kraaaam
Trackback
