Det finaste i livet
Äntligen är han här, vår älskade lilla Vilmer efter en väldigt dramatisk start i livet.
I torsdags natt 16/4 23:59:46 föddes vår lille son. 14 sekunder senare och mina systrar och styvpappa hade träffat rätt datum.
Efter en natt med mycket smärta och ihärdiga värkar framåt morgonen åkte vi till Mölndals BB vid 12 på förmiddagen.
12 timmar senare föddes han. Han hade navelsträngen 3 varv hårt virade runt halsen och andades inte när han kom. Robban fick springa med barnmorskorna/sjuksköterskorna då dom fick suga ut fostervatten ur honom och ge sygas under en halvtimmes tid. Sen flyttade dom honom till kuvös där han låg i 2 timmar.
Det var dom längsta timmarna i mitt liv. Jag låg kvar och förstod ingenting vad som hade hänt. Det var fruktansvärt. Det enda jag såg framför mig var Vilmers lilla grå ansikte och slappa kropp då dom sprand iväg med honom.
När jag äntligen fick veta att han var ok och dom till slut in med honom till mig var det såklart det bästa som någonsin har hänt mig. Det går inte ens att beskriva den känslan med ord.
Dagen efter på läkarkontrollen fick vi veta att han var "stark som en björn" som läkarn sa och att han inte kommer få några men utav det som hänt.
Robban fick veta av någon utav barnmorskorna/sjuksköterskorna att hade vi inte haft den barnmorska vi hade som förlöste mig hade troligtvis inte Vilmer klarat sig. Det var tack vare hon var så rutinerad och fruktansvärt snabb som gjorde att allt gick bra. Vanligtvis klarar inte barn sig efter något sådant.
Nu är vi iallafall hemma hela familjen och försöker landa efter allt.
Tänk att man kan älska någon så ofantligt mycket som man bara har kännt snart 4 dygn. Jag saknar ju honom bara jag går på toaletten =)
Kommer nog vara dålig på att uppdatera här på ett tag som ni säkert förstår. Men det kommer...
I torsdags natt 16/4 23:59:46 föddes vår lille son. 14 sekunder senare och mina systrar och styvpappa hade träffat rätt datum.
Efter en natt med mycket smärta och ihärdiga värkar framåt morgonen åkte vi till Mölndals BB vid 12 på förmiddagen.
12 timmar senare föddes han. Han hade navelsträngen 3 varv hårt virade runt halsen och andades inte när han kom. Robban fick springa med barnmorskorna/sjuksköterskorna då dom fick suga ut fostervatten ur honom och ge sygas under en halvtimmes tid. Sen flyttade dom honom till kuvös där han låg i 2 timmar.
Det var dom längsta timmarna i mitt liv. Jag låg kvar och förstod ingenting vad som hade hänt. Det var fruktansvärt. Det enda jag såg framför mig var Vilmers lilla grå ansikte och slappa kropp då dom sprand iväg med honom.
När jag äntligen fick veta att han var ok och dom till slut in med honom till mig var det såklart det bästa som någonsin har hänt mig. Det går inte ens att beskriva den känslan med ord.
Dagen efter på läkarkontrollen fick vi veta att han var "stark som en björn" som läkarn sa och att han inte kommer få några men utav det som hänt.
Robban fick veta av någon utav barnmorskorna/sjuksköterskorna att hade vi inte haft den barnmorska vi hade som förlöste mig hade troligtvis inte Vilmer klarat sig. Det var tack vare hon var så rutinerad och fruktansvärt snabb som gjorde att allt gick bra. Vanligtvis klarar inte barn sig efter något sådant.
Nu är vi iallafall hemma hela familjen och försöker landa efter allt.
Tänk att man kan älska någon så ofantligt mycket som man bara har kännt snart 4 dygn. Jag saknar ju honom bara jag går på toaletten =)
Kommer nog vara dålig på att uppdatera här på ett tag som ni säkert förstår. Men det kommer...
Det vackraste som någonsin fötts! Vår älskade Vilmer
Kommentarer
Postat av: AK Thorpert
Men guuuuuuuuuuud.. Han är hur fin som helst =) Kramar och lycka till!!!
Postat av: real old tom
VÄRLDENS FINASTE LILLE KILLE, OCH MIN SYSTERSON, JAG ÄR SÅ HIMLA GLAD ATT HAN ÄNTLIGEN ÄR HÄR!!
Från en stolt moster
Postat av: Elin
Han är så fin! Jättesöt kille! :) Kram Elin
Postat av: Maja
Jisses sicken sötis alltså!! Skönt att höra att ni mår bra! Ha de myyyyys =) Kramar!
Postat av: Jennie
Stort grattis till goingen. Född kämpe.. dte är ett bra tecken =)
Postat av: Dräkt
Usch, jag blir alldeles tårögd när jag läser den mer utvecklade versionen av händelseförloppet, att du låg kvar utan att veta något. Så himla glad att allt gick bra!
Trackback
