Inskolningsdag nr 4

har gått relativt smärtfritt.  3 timmar, mellan 9 och 12 var jag och Vilmer på förskolan.
Jag var med under lite lek och sedan även under samlingen, som idag innehöll julgransplundring.
Efter det var det dags för utgång, och det var då det smärtsamma kom.
Fröken Martina skulle klä på Vilmer hans ytterkläder och jag skulle stanna kvar i matrummet. Då bröt helvetet lös och han skrek och grät.
Det var olidligt jobbigt att behöva sitta och lyssna till hans gråt och rop på mig :(
Igår när det var Robbans dag flöt allt på helt galant och det var inga problem alls för fröken att klä på Vilmer medan Robban gick iväg. Men Vilmer är ju lite mammig så det borde ju inte vart svårt att räkna ut att det skulle bli så här.
Fick en annan fröken att gå ut i kapprummet och meddela att han kanske kunde få sin napp som tröst (vilket han fick) och en stund senare var det tyst. Puh!
Väntade ytterligare en stund (som kändes som 100 år) innan jag försiktigt vågade kika ut genom ett fönster.
Där på en gunga satt min modige lille prins med nappen i mun och i knät på sin fröken och såg relativt nöjd ut. Eller ja, han grät iaf inte.
En stund senare såg jag dom gå runt på gården och leka med några andra barn. Jag kunde andas ut!

När dom vart ute nästan 1? timme fick Vilmer oturligen nog syn på mig genom ett fönster. Nej, jag stod inte och kikade ut då!!!
Då lät Martina honom komma in och jag och gubben fick kramas och pussa lite. Efter det var allt som vanligt och han lekte glatt på egen hand.
Idag var även en stor dag då han skulle vara med på lunchen. Det var lite spännande och gick riktigt bra. Hurra!!
När lunchen och tvättningen var avklarad var det dags att åka hem och sova middag. En lång utmattande dag för en liten herre.
På måndag är det dags för mig att försvinna några timmar medan Vilmer är kvar. Hur ska jag klara av det? Stålsättning pågår kan jag lova.
Nog om det...försöker blunda lite för det som ni märker ;)

Denna helgen är Robban och hans mamma uppe i Oslo hos hans bror med familj.
Jag och Vilmer skulle följt med men vi tycker att lilleman behöver lite lugn och ro mitt i inskolningen, så vi blir kvar hemma i Götet tyvärr.
Vi får hoppas på att dom snart kommer ner till Göteborg så Vilmer får träffa sina kusiner.

OJ oj oj! För er som inte märkt det så vräker nu snön ner. Hur mycket snö ska falla denna vinter egentligen? Nej missförstå mig inte, jag är inte någon sån surtant som bara längtar efter regn. Jag älskar snön och tycker det är fantastiskt vackert ute.
Men visst är det galet mycket snö ute nu? Och lite svårt är det att ta sig fram med barnvagn.

Tog ett kort med mobilen igår eftermiddag när jag promenerade hem från träningen med stumma ben ;) Kortet är tagit i vår lilla skog nedanför vårt hus.



Visst har ni väl det så här framför det här? 


(lånad bild)

Kommentarer
Postat av: Jennie

Va härligt att det är bra. Tycker dock synd om dig som ska sitta och lyssna på hans gråt.



Tycker att vårat inskolningssätt som dom där jag jobbar nu har är väldigt bra. Vi låter föräldrarna säga hejdå och gå när vi känner att barnen är redo. Sen går dom och tar på sig skorna (föräldrarna) precis som dom skulle till jobbet och sen går dom, men dom får sätta sig i ett av våra konferensrum. Så hämtar vi dom när det är dags och när mamma eller pappa kommer så är det dags att gå hem. Bara för att lära sig att dom går och kommer tillbaka.



Så bra även att kunna gå och lugna föräldrarna som lämnat och vi är alltid ärliga med hur det går. Är ett barn ledsen så säger vi det osv =). Där inne får föräldrarna sitta och pyssla för att fördriva tiden ;)!



Det kommer gå så bra på måndag. Vilmer kommer snabbt lära sig att mamma kommer tillbaka och när han e trygg i det så släpper allt =)!!!



Duktiga är ni!



Kram

2011-01-15 @ 06:13:26
URL: http://nennie.webblogg.se/
Postat av: Elin

Usch, det är jobbigt att höra dem ledsna. Jag var bara med en dag på inskolningen, dels för att personalen tyckte att en och samma skulle ha inskolningen, dels att jag bröjade jobba i samma veva så det funkade bäst så! Men den dagen jag var där så var Noel mer kläning på mig än på Andreas. och när han väl hade börjat sen så var han också mer ledsen om jag gick än om Andreas gick, men han var också mer mammig vid den tiden. Nu funkar det dock bra när båda lämnar!



Vilmer kommer nog också snabbt in i det och inser hur roligt det är att leka med de andra, ha samling osv. Noel älskar det nu, och sjunger nya sånger hemma (även om vi inte alltid listar ut vilka det är de första gångerna) och lär sig nya saker och det är väldigt roligt att se! ;)



2011-01-15 @ 09:00:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0