Hur överlever man sitt barns död?
När vi besökte mormors grav idag lade jag märke till något jag helst inte velat se.
En stor grav full med blommor, leksaker och ljus.
Gick närmare och såg att den tillhörde en liten flicka som inte ens fått fylla två år innan hon togs ifrån sina föräldrar. Föddes i november 2007 och gick bort i juni förra året.
Förstod på en bild som låg där att hon måste varit sjuk, troligtvis i cancer eftersom hon inte hade något hår samt att hon hade slangar i näsan.
Mamma och jag var tvungna att gå därifrån efter ha läst en dikt på baksidan av gravstenen. Det blev plötsligt svårt att andas och tårarna trängde fram.
1 månad yngre än vad Vilmer är nu var hon när hon gick bort.
Man vill inte börja tänka i sådana banor. Tänk om det var vi....
Nej fy, erase and rewind!
Är så lycklig över att alla fina barn som fötts i vår släkt är friska och mår bra! 8 barn på 6 år och alla är friska. Är inte det ett under egentligen?!
Nu måste jag nog gå och pussa lite på Vilmer för att få bort dom här tankarna igen.
Gud så hemskt, fruktansvärt. Jag kan inte ens börja tänka på det, bort bort hemska hemska tanke.
Ja hur överlever man nåt sånt? Det gör så fruktansvärt ont att tänka på:( Enda sättet att överleva är att slå bort tanken, men vad händer dem de blir verklighet för, förnekelse? Det är nog första stadiet, tror jag! Tro fan det! Det är så hemskt att det går inte att förstå!! När man ser något sånt som en grav som tillhör ett litet barn så är det som om allt runt omkring bara försvinner, marken under en! Ännu värre har det blivit sedan man fick barn själv! Man kan identifiera sig på ett annat vis med de nära och kära kring barnet!
Jag har tänt ett ljus här hemma (än är inte allahelgonahelgen slut) och det är för alla små änglar som ryckts bort från jorden alltför tidigt
KRAAAAAAM
Att det föds så många friska barn är egentligen ett under när man tänker på hur lite det krävs för att ett barn ska få någon form av handikap!
Så tycker det är bra att du är tacksam för era fina friska ungar =)!
Kram
