Efter regn kommer solsken
På nåt sätt halkade samtalet in på ett gammalt x till mig. Gick därifrån lite skakig av att få allt gammalt upprivet igen. Det har gått över 5 år sedan men ändå blir jag lika illa berörd varje gång jag tänker på eller pratar om det. Och skäms över mig själv! Över hur jag kunde bli så svag och ta så mycket skit som jag gjorde då.
Under ca 1-1½ år var jag tillsammans med en som var ofantligt manipulativ. Jag tycker att jag kan gå så långt och säga att han var en psykopat.
Det syntes inte från början. Det kom smygande i små doser hela tiden. Det är först nu i efterhand jag förstod vad han gjorde. Han bröt ner mig successivt och försökte strypa alla kontakter jag hade, isolerade mig ifrån folk jag kände, inkl min egna familj. Han var fruktansvärt kontrollerande och kunde bli arg för minsta lilla fel man gjorde. Riktigt arg! Räckte att jag slog lite för hårt i bildörren när jag gick ur bilen.
Tack och lov gick det aldrig så långt att jag blev slagen fysiskt, men det var nog inte långt borta.
Men när "förhållandet" väl var över hade jag förlorat ett par riktigt bra vänner till mig. Endast killkompisar såklart. Det hade gått så lång tid och det var så infekterat att det inte gick att rädda dom relationerna då. Vi har endast sporadisk kontakt idag och det är tråkigt men nu är det som det är. Mina äldsta och bästa vänner har dock jag fortfarande kvar!
Jag gick miste om så mycket under den tiden. För att inte tala om hela min systers graviditet. Kan inte ens minnas när hon berättade det för mig. Hur mycket jag ens försöker minnas! :(
Men det jag ville komma till var hur skiten tog slut.
Många omkring mig försökte under en lång tid fråga mig hur jag hade det och få mig att förstå att jag måste lämna honom. Inte minst mamma! Så frustrerad hon måste varit!
Men det är faktiskt tack vare Robban jag lämnade mitt x. Vi hade då jobbat ihop i drygt 1 år och började skojflirta på jobbet. Ju mer tiden gick blev det mer och mer allvar för mig. Men trodde det var på skoj från hans sida . Trodde ju inte för mitt liv att han var intresserad utav mig. Han fick bokstavligen flera gånger förklara sina känslor innan jag trodde på honom.
Då kom jag till insikt vilket liv jag levde och vad jag höll på att förvandlas till.
Lämnade exet som grät och sa att han skulle ta livet av sig om jag gjorde det, men jag hade nått en gräns då. Jag sket i va fan han gjorde med sitt liv!
Vem vet vad som hade hänt om jag hade stannat kvar där.
Det enda positiva är att jag känner mig som en betydligt starkare människa sedan den tiden. Kommer ALDRIG ta någon skit igen!
Robban räddade mig. Ja, han är min hjälte! Jag känner mig som en otroligt lyckligt lottad människa tack vare honom. Det finns ingen finare! Och när Vilmer kom till världen kunde jag inte bli mer lycklig! Jag behöver ingenting mer nu!
Vi är väldigt glada att du har Robban, snällare kille får man leta länge efter.
Skönt att du är lycklig nu.
kram
Usch fy f*n fär människor som behandlar andra människor så. Vad underbart att Robban kom och räddade dig ur detta. Vilket jättefint kort på er fina familj!!
Shit, starkt av dig att berätta här - du är modig och stark - och vilken tur att Robban räddade dig! Underbar familjeliv :-) Kram
Hon berättade det på min o calles kräftskiva som vi hade hemma hos mamma och Kai, minns du nu?
Hej!
Det var starkt gjort av dej att inse vilken typ av förhållande du hamnat i. Fruktansvärt att bli nertryckt.
Varför skulle inte Robban varit intresserad av dej? Ni ser ut som att vara gjorda för varandra. Underbar bild på hela familjen :)
Kramar
Det är en sån jäkla fin hjältehistoria!
Såå skönt att du tog dig ur det livet, alla är inte lika starka!
Puss på dig
Detta inlägget har jag missat. Ryser när jag läser det för jag vet precis vad du gick igenom. Jag började nästan undra om det var samma kille för allt stämde så klockrent in.
Vad underbart att ha en sån hjälte som du har nu =)!
Kram
