Tankar som virvlar...
Kommer kännas underligt att lämna jobbet imorgon. Sorgligt! Men inte på det sättet dom flesta tänker när ni läser detta.
Ne, det kommer kännas sorgligt pga att jag lämnar ett jobb som jag tycker det är skönt att lämna. Dom sista månaderna har det inte varit ett arbete som man har varit glad över att gå till.
Har jobbat där i över 6 år nu och har alltid trivts, mer eller mindre. Har alltid haft mina underbara arbetskamrater där. Det är dom som har förgyllt mina dagar! Vi har gjort mycket roligt ihop, haft dom roligaste festerna och har gjort en av mina roligaste resor med dom. Seglat i Grekland.
Men i höstas drabbades även detta företag av finanskrisen. Det slog ner som en bomb! Minst 24 personer varslades, bland dom min sambo. Det var tufft för många då och är fortfarande idag för flera av dom som inte hittat ett nytt jobb.
Känner mig egoistisk när jag går varje dag på jobbet och nästan tycker synd om mig själv för att jag inte har alla härliga vänner kvar. Men är ju såklart mest synd om alla som fått gå.
Det som svider mest är att Robban inte är kvar där. Vi lärde känna varann på detta företag och blev ett par tack vare detta företag. I alla år vi har varit tillsammans och har levt ihop har vi åkt tillsammans till och från jobbet. Den första tiden jag gick upp själv på mornarna och åkte ensam till jobbet var ohyggligt plågsam. Kände mig nästan skyldig på nåt sätt. Att jag fortfarande hade ett jobb att gå till medan han fick stanna hemma abetslös. eller arbetsbefriad som det heter.
Att varenda dag komma dit och bara mötas utav tomheten. Sjuk känsla!
Vårt jobb är kanske inte det som man älskar men man/dom flesta har stannat kvar på pga av eller tack vare den underbara gemenskapen man har kännt där genom åren.
Mycket mycket har förändrats på vår arbetsplats på bara 5 månader. Det går knappt att förstå om man inte är där eller har sett hur bra det har varit under alla år innan.
Stämningen är grymt dålig, folk är deppiga, det dras ner på varenda liten förmån som går, det snackas skit, folk får sänka sina löner och nu vill dom alltså att folk ska jobba 5 timmar extra i veckan under hela vår/sommarsäsongen för att dom inte ska behöva anställa ny arbetskraft. Det är rubbat alltihop. Grisigt!
Jag vill ju tycka att det är tråkigt att lämna mitt jobb. Jag vill ha tillbaka det förflutna! Låter väl som ett barn när jag säger så! Det går ju inte men man får väl önska.
Så nu lämnar jag min arbetsplats med en lättnads suck istället. Sorgligt! Vi får väl se vad som har hänt med den när jag kommer tillbaka.... om jag kommer tillbaka.
Ne, det kommer kännas sorgligt pga att jag lämnar ett jobb som jag tycker det är skönt att lämna. Dom sista månaderna har det inte varit ett arbete som man har varit glad över att gå till.
Har jobbat där i över 6 år nu och har alltid trivts, mer eller mindre. Har alltid haft mina underbara arbetskamrater där. Det är dom som har förgyllt mina dagar! Vi har gjort mycket roligt ihop, haft dom roligaste festerna och har gjort en av mina roligaste resor med dom. Seglat i Grekland.
Men i höstas drabbades även detta företag av finanskrisen. Det slog ner som en bomb! Minst 24 personer varslades, bland dom min sambo. Det var tufft för många då och är fortfarande idag för flera av dom som inte hittat ett nytt jobb.
Känner mig egoistisk när jag går varje dag på jobbet och nästan tycker synd om mig själv för att jag inte har alla härliga vänner kvar. Men är ju såklart mest synd om alla som fått gå.
Det som svider mest är att Robban inte är kvar där. Vi lärde känna varann på detta företag och blev ett par tack vare detta företag. I alla år vi har varit tillsammans och har levt ihop har vi åkt tillsammans till och från jobbet. Den första tiden jag gick upp själv på mornarna och åkte ensam till jobbet var ohyggligt plågsam. Kände mig nästan skyldig på nåt sätt. Att jag fortfarande hade ett jobb att gå till medan han fick stanna hemma abetslös. eller arbetsbefriad som det heter.
Att varenda dag komma dit och bara mötas utav tomheten. Sjuk känsla!
Vårt jobb är kanske inte det som man älskar men man/dom flesta har stannat kvar på pga av eller tack vare den underbara gemenskapen man har kännt där genom åren.
Mycket mycket har förändrats på vår arbetsplats på bara 5 månader. Det går knappt att förstå om man inte är där eller har sett hur bra det har varit under alla år innan.
Stämningen är grymt dålig, folk är deppiga, det dras ner på varenda liten förmån som går, det snackas skit, folk får sänka sina löner och nu vill dom alltså att folk ska jobba 5 timmar extra i veckan under hela vår/sommarsäsongen för att dom inte ska behöva anställa ny arbetskraft. Det är rubbat alltihop. Grisigt!
Jag vill ju tycka att det är tråkigt att lämna mitt jobb. Jag vill ha tillbaka det förflutna! Låter väl som ett barn när jag säger så! Det går ju inte men man får väl önska.
Så nu lämnar jag min arbetsplats med en lättnads suck istället. Sorgligt! Vi får väl se vad som har hänt med den när jag kommer tillbaka.... om jag kommer tillbaka.
Kommentarer
Postat av: Robban
Härligt för dig darling. Nu kan du va hemma å gotta dig!
Trackback
