Inskolning dag nr 1
Sitter här i soffan och kollar på en dokumentär om Cornelis Vreeswijk, denna annorlunda men sjukt begåvade karl. Vilket jäkla liv han levde. Tragiskt men väldigt intressant Hoppas ni tittar!
Idag var alltså Vilmers första inskolningsdag och den gick kanonbra. Han var inte alls rädd utan ville med en gång gå in och kika runt. Kanske kände han igen sig lite sen förra veckan :)
Men han visade ingen osäkerhet under den timmen han och Robban var där.
Han lekte med dom andra barnen bl a Svea från vår föräldragrupp. Han pratade med och gav saker till sin inskolningsfröken Martina. Och kors i taket, hon fick t.o.m lyfta upp honom. Det har aldrig någon fått göra som inte han känner. Det lugna mig nåt otroligt :)
Imorgon är det min tur att följa med honom till förskolan. Det ska bli väldigt kul men jag ljuger om jag säger att jag inte är nervös och har en konstig känsla i maggropen. Den försvinner liksom inte.
Men just nu känns det mest pirrigt i kroppen över att få se Vilmer i den miljön och hur han för sig där. Ska bli spännande.
Ska även bli intressant att få träffa förskolelärarna och få se hur dom är.
Om Vilmer har ork ska vi åka hem till min stackars mamma efteråt.
Hon ligger hemma med troligtvis diskbråck i rygg/nacke. Det är inte bekräftat än eftersom en magnetröntgen inte är gjord. Men det mesta tyder på att det är det. Smärtan har varit olidlig sedan den dök upp på nyårsdagen (tror jag att det var)
Men jag hoppas verkligen att det inte ska vara diskbråck. Läketiden för det är lång och dom vill helst inte operera utan att det ska läka av sig själv.
Dessutom ligger en Thailandresa och väntar på henne och Kai snart och det ser mörkt ut att dom ska kunna åka på den :(
Så iaf...imorgon åker vi hem till dom och umgås lite.
Jaha...så var klockan 22:22.
Det är ett sånt skumt klockslag som jag och Robban av någon anledning alltid lägger märke till. Man kikar på klockan och där är det. Har ni något sånt klockslag eller är det bara vi som är så skumma? ;)
Idag var alltså Vilmers första inskolningsdag och den gick kanonbra. Han var inte alls rädd utan ville med en gång gå in och kika runt. Kanske kände han igen sig lite sen förra veckan :)
Men han visade ingen osäkerhet under den timmen han och Robban var där.
Han lekte med dom andra barnen bl a Svea från vår föräldragrupp. Han pratade med och gav saker till sin inskolningsfröken Martina. Och kors i taket, hon fick t.o.m lyfta upp honom. Det har aldrig någon fått göra som inte han känner. Det lugna mig nåt otroligt :)
Imorgon är det min tur att följa med honom till förskolan. Det ska bli väldigt kul men jag ljuger om jag säger att jag inte är nervös och har en konstig känsla i maggropen. Den försvinner liksom inte.
Men just nu känns det mest pirrigt i kroppen över att få se Vilmer i den miljön och hur han för sig där. Ska bli spännande.
Ska även bli intressant att få träffa förskolelärarna och få se hur dom är.
Om Vilmer har ork ska vi åka hem till min stackars mamma efteråt.
Hon ligger hemma med troligtvis diskbråck i rygg/nacke. Det är inte bekräftat än eftersom en magnetröntgen inte är gjord. Men det mesta tyder på att det är det. Smärtan har varit olidlig sedan den dök upp på nyårsdagen (tror jag att det var)
Men jag hoppas verkligen att det inte ska vara diskbråck. Läketiden för det är lång och dom vill helst inte operera utan att det ska läka av sig själv.
Dessutom ligger en Thailandresa och väntar på henne och Kai snart och det ser mörkt ut att dom ska kunna åka på den :(
Så iaf...imorgon åker vi hem till dom och umgås lite.
Jaha...så var klockan 22:22.
Det är ett sånt skumt klockslag som jag och Robban av någon anledning alltid lägger märke till. Man kikar på klockan och där är det. Har ni något sånt klockslag eller är det bara vi som är så skumma? ;)
Kommentarer
Trackback
