Sådärja
Efter en lång bloggtorka är jag tillbaka. Skulle ha skrivit igår men vårt internet krånglade så jag fick lägga ner det.
Vi har haft en jättehärlig helg i lusekofteland. Det enda tråkiga med trippen var den sista timmen innan vi var framme hemma.
Kom hem sent i söndags kväll, vid 22-tiden. Vi borde åkt hem betydligt tidigare men det är så svårt när vi träffar dom så sällan och att vi hade så trevligt på dopkalaset.
Vilmer hade ingen ro till att somna i bilen på vägen hem. Hela resan gick kanon utan klagomål. Der var först när vi kom in i Göteborg han började gnälla lite. Och värre blev det. När vi nästan var framme hemma hos Robbans mamma så grät han som en tok, hostade och var kokhet.
Väl framme fick vi ur honom ur stolen och öppnat rutorna lite så han fick luft. Då lugnade han ner sig lite. Efter en kort stund var vi ju tvungna att sätta honom i stolen igen så vi kom hem någon gång. Då började han igen. Fattade inte vad det var!
Halvvägs hemma kräktes han ner sig själv, bilstolen och en del av mig. Efter ett stopp på vägen, torkade och byte av kläder var han helt ok igen och vi kunde ta oss hem i lugn och ro tro det eller ej.
Vad det verkade som blev stackarn åksjuk :( Han har aldrig visat tecken på åksjuka innan men det kan ju hända även den bäste.
Men helgen var som sagt jättemysig och det var så kul att äntligen få träffa lille Theodor. Han var såå söt och hade världens frilla redan :) Värre än när Vilmer var liten. Det där håret verkar ligga i släkten på den sidan. Inte är det från min sida med vårt fleniga hår vi har. Haha!
Här är den lille godbiten med sin pappa.
Vilmer inspekterar noga kusin Victoria som leker med bilarna.
Efter dopet
Mattime
Pappa han är rolig han
Victoria skojar med sin lillkusin
En trött pappa
Nej tack, inga kort på mig!
Något saknas
Att sova på morfars axel är gott tycker Theodor.
Vi har haft en jättehärlig helg i lusekofteland. Det enda tråkiga med trippen var den sista timmen innan vi var framme hemma.
Kom hem sent i söndags kväll, vid 22-tiden. Vi borde åkt hem betydligt tidigare men det är så svårt när vi träffar dom så sällan och att vi hade så trevligt på dopkalaset.
Vilmer hade ingen ro till att somna i bilen på vägen hem. Hela resan gick kanon utan klagomål. Der var först när vi kom in i Göteborg han började gnälla lite. Och värre blev det. När vi nästan var framme hemma hos Robbans mamma så grät han som en tok, hostade och var kokhet.
Väl framme fick vi ur honom ur stolen och öppnat rutorna lite så han fick luft. Då lugnade han ner sig lite. Efter en kort stund var vi ju tvungna att sätta honom i stolen igen så vi kom hem någon gång. Då började han igen. Fattade inte vad det var!
Halvvägs hemma kräktes han ner sig själv, bilstolen och en del av mig. Efter ett stopp på vägen, torkade och byte av kläder var han helt ok igen och vi kunde ta oss hem i lugn och ro tro det eller ej.
Vad det verkade som blev stackarn åksjuk :( Han har aldrig visat tecken på åksjuka innan men det kan ju hända även den bäste.
Men helgen var som sagt jättemysig och det var så kul att äntligen få träffa lille Theodor. Han var såå söt och hade världens frilla redan :) Värre än när Vilmer var liten. Det där håret verkar ligga i släkten på den sidan. Inte är det från min sida med vårt fleniga hår vi har. Haha!
Här är den lille godbiten med sin pappa.
Vilmer inspekterar noga kusin Victoria som leker med bilarna.
Efter dopet
Mattime
Pappa han är rolig han
Victoria skojar med sin lillkusin
En trött pappa
Nej tack, inga kort på mig!
Något saknas
Att sova på morfars axel är gott tycker Theodor.
Kommentarer
Trackback
