Kämpar

för att hålla tillbaka tårarna idag. Försöker vara stark och tänker att det här kommer gå bra. Att jobba.
Men jag vill iiinte! Jag saknar redan min älskling som ligger och sover i sin säng.
Nu ska jag vara ifrån honom 9 timmar om dagen innan jag får träffa honom.
Är bara så innerligt glad att han är hemma med Robban och jag vet att dom kommer ha det så härligt och roligt.
Men jag vill vara med! Jag vill inte missa något. 
Samtidigt är jag så himla glad att Robban får vara hemma och känna på hur mysigt det är att spendera vardagen ensam med Vilmer.

Tänk om man var ekonomisk oberoende. Så man kunde varva jobb med att vara hemma hur mycket man ville.
Klart att en del av mig vill tillbaka. Ut i vardagen, jobba och träffa folk på dagarna. 
Men hjärtat vill vara hemma med Vilmer. 
Det är faktiskt svårt att släppa taget. Jag och Vilmer har varit med varann sedan den där dagen i augusti 2008 vi fick reda på att vi väntade honom. Ni kanske förstår vad jag menar?

Jag tror att det kommer vara tuffast imorgon bitti när jag ska gå upp och lämna mina älsklingar sovandes och veta att jag inte får träffa dom förrän på eftermiddagen.

Men jag ska bita ihop och kämpa. Vet att jag kommer vänja mig. Och det kommer säkert bli bra i slutändan. Men just nu är det tufft!


Är jag ensam om att känna såhär? Ingen jag känner förutom mina systrar har medgett hur jobbigt dom tyckte det var att bryta bandet och börja jobba.





Min och Vilmers sista dag ihop var inte så värst spännande. Men mysig. Vi gick upp redan vid 6. Jag gjorde välling till Vilmer som han åt. Sedan lekte vi, kollade på Bolibompa, Vilmer jagade livet ur katterna och lite därtill.
Senare på förmiddagen cyklade vi till Marias jobb (förskolan) och hälsade på henne och alla barnen.
Denna gången var det som om Vilmer kände igen sig och tog för sig av alla leksaker och betedde sig som om han är där varje dag. Kul!
Är roligt att han får känna på dagismiljön lite redan innan han ska skolas in. Har en förhoppning om att det ska bli lättare och roligare att skola in sen när det är dags då.

Vid 11:30 cyklade vi hem och åt lunch och därefter somnade jag en trött kille i sin vagn.
Hade tänkt att sätta mig ute på gården med en kopp kaffe men blev kvar på balkongen. Åt lunch, drack en kopp kaffe och tog en bulle ur frysen för att lyxa till det lite sådär sista dagen.
Passade på att riktigt njuta av den stunden där. Satt där i solen med en bok och bara tog det lugnt.
Så skönt!
Gud vad jag har älskat att vara mammaledig!!!!!!!!!
Kan inte alls förstå folk som får panik av det.
Jo, klart det finns dagar som man bara kokar av ilska pga av dålig sömn, ett übergrinigt barn och saker som bara går fel. Men dom dagarna trängs bort ur minnet till fördel av dom bra och härliga :)

Strax innan Vilmer vaknade kom Robban hem från jobbet, glad i hågen. Tror jag det! Det är ju hans sista jobbdag på mycket länge :)
Efter lite mellanmål var vi ute på gården och lekte innan det var middagsdags.
Och efter middagen hade vi en liten nakenfis som sprang runt här och kissade på alla möjliga platser. Som vid 19:30 somnade för natten.

Så här var våran dag. Kanske inte spännande. Men minst lika mysig som alla andra dagar vi har haft.
Undrar vad som händer för Vilmer och Robban imorgon?



Vet att det inte är mycket sammanhängande text här men så får det bli ibland.


Vilmer på förskolegården tidigare idag.

Kommentarer
Postat av: Jennie

Jag tror att det är från person till person hur man känner. Min syster var hemma knappt ett år med sin lille och hon ville tillbaka och jobba, hon älskar sitt jobb. Självklart älskar hon lillemman också men dom delade lika på ledigheten så det var nog bara ett konstaterande för henne att den tiden var slut.



Jag förstår dig verkligen att du känner som du gör, jag hade nog känt likadant.. lite beroende på vilket jobb jag hade haft osv.



Jag hoppas att det går bra för dig och att dagarna flyter på av bara farten, kvällarna blir lååånga och du hittar ett sätt att få ihop livet för att hinna med allt!



Kram

2010-09-01 @ 05:54:47
URL: http://nennie.webblogg.se/
Postat av: Jennie

Jag tyckte det var kul att gå tillbaka i arbete, men det var jobbigt till en början att lämna Lova på dagis. Tanken på att någon annan skulla ha hand om mitt lilla barn, jag menar, de är ju inte så stora vid 1 år. Det kanske hade varit lättare ett halvår senare, jag vet inte. Hur som helst gick allt bra och hon trivdes på förskolan. Detta gjorde såklart allt lättare för mig. I dag är det ok så länge hon inte storgråter när jag lämnar för det är superjobbigt, isscchh! Att inte gå hemma hela dagarna mer än i ett år har nog varit ganska nyttigt för mig. Jag kände att jag ville ut i arbete i maj och så fick det bli.



Jag tror det kommer gå jättebra, Malin!!!

LYCKA TILL med allt

Kram!!

2010-09-01 @ 11:26:21
URL: http://lovaochmamma.blogg.se/
Postat av: ELin

Usch, jag förstår din känsla över att börja jobba! Jag hade också ångest över det, men jag gillar ju mitt jobb och tyckte samtidigt det var kul att vara tillbaka. Men de första dagarna gick man med en stor saknad där och ville hem. Samtidigt var det skönt att börja jobba "i lugn och ro" och veta att lilleman var hemma med ANdreas, så man slapp ångesten över att lämna honom på dagis samtidigt som man själv skulle komma igång att jobba!!!



Hoppas första dagen går bra iaf. och att det känns lite lättare om några dagar!



Kram

2010-09-01 @ 12:45:13
Postat av: real old tom

åhh jag förstår dig, det är en separation man går igenom, klart som sjutton att man blir ledsen. Konstigt vore det annars. Man har varit tillsammans sen dom föddes så skall man helt plötsligt vara ifrån varandra. För mig var det ju dubbel omställning, jobb och förskola på samma gång. Jag älskar mitt jobb så jag har inga problem med att vara där, men jag längtar fortfarande efter Jullan på dagarna. Man får göra det bästa av situationen, gosa mycket på kvällarna, umgår mycket på helger.



Ta dig igenom den första veckan sedan blir det liiiiiiite lättare.



Kram

2010-09-01 @ 22:10:28
Postat av: Sara

Håller med de ovanstående..

Mycket gos på kvällen är det som gäller!

Helt plötsligt inser man hur värdefull all tid faktisk är med de små.

Tur att första veckan inte är så lång iallafall...



Ha det gott/Sara

Ps, Blir det kanske din andra hälft som ska börja gästblogga här nu om vad som händer med Vilmer om dagarna nu då?? ;)

2010-09-02 @ 21:44:43
Postat av: Jennie

Hur har det gått Malin? Kram

2010-09-04 @ 11:29:46
URL: http://lovaochmamma.blogg.se/
Postat av: Caroline

Hej vännen!

Hoppas du har det bra! Hur har det gått o börja jobba?

Ja visst saknar man de små... fast jag tycker ändå det går bra. Är ifrån Stella från 08-15.30, och då får jag ju min tid till det jag måste pyssla med.

Men visst vore det skönt o ha lite mer pengar så man kunde ha dem hemma mer och inte behövde jobba så mkt, fast jag hade nog haft dagis kvar ändå, de har ju så förtvivlat roligt!! Och får så mkt mer än vad jag kan ge,

KRAM!!

2010-09-19 @ 07:40:17
URL: http://familjensweetie.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0