Vilmers födelsedag fortsättning
Vilmer är fortfarande vaken... vaken men dödstrött! Det är magen som bråkar med honom. Är nog ingen bra idé att vi försöker fasa över till 1 års välling nu när han inte är ok.
Dagen har varit, om jag inte skrev det tidigare, lite sisådär. Febern har suttit i, dock lite lägre under dagen och kvällen än på morgonen. Men humöret har varit betydligt bättre än dom tidgare sjukdagarna. Men på matfronten har det varit likadant som igår. Inget annat än välling och gröt har funkat för den lille herrn.
Förmiddagsvilan spenderade Vilmer i sin vagn gott nerbäddad. Efter det blev det någon minut i gungan på gården men det blåste såpass mkt att det inte kändes ok för vår lilla sjukling.
Sedan blev det bad och lunch med pappa som var tidigt hemkommen från jobbet.
Efter 14 kom mamma hit. Då passade vi på att ha födelsedagsfika med hemmagjord tårta, och presentöppning.
Av mamma fick han en greppvänlig boll han genast mycket förtjust i.
Av oss fick han den klassiska bultbrädan från Brio, den blå MiniKånken, en Mollybok och "I Drömmarnas Trädgård" figuerna som han fick på morgonen.
Japp, tårtan var gjord utav mig på två röda. Och den var betydligt godare än vad jag trott. Gjorde en barnvänlig tårta med bananfyllning på första lagret och mosad jordgubbs/mango/gräddefyllning på det andra. Och som dekoration vindruvor och bananskivor. Även Vilmer tyckte den var riktigt smaskens. Tyvärr fick han troligtvis några bitar i halsen och spydde :/ Suck, undrar när detta ska sluta.
20 min senare:
Jag skulle aldrig ha sagt det. Efter jag skrev sista meningen här gick jag in på Growing People för att läsa om den övre magmunnen fann jag detta och var mitt uppe i texten när jag hörde en kaskadkräkning inne från sovrummet. Vilmer som fick en välling av Robban för att somna, spydde upp hela vällingen och lite därtill. In och torka av nerspytt barn, sambo och golv. Suck suck och åter suck!
Ibland orkar man bara inte mer!
Bra iaf att han knappt har någon feber nu. 38,1 hade han nu när vi kollade.
Ja, åter till till dagens händelser:
Direkt efter mamma gått efter 16tiden kom Camilla och Linnéa. Dom ville också lämna en liten present till sjuklingen.
Jaha....tillbaka efter ytterligare 40?50? min:
Min tur att försöka lägga Vilmer. Och jag lyckades till slut, efter mkt grin och bråk. Men vällingen vägrade han att ta. Inte så konstigt med tanke på vad som hände för en kort stund sen. Får ge honom en i sömnen när jag lägger mig. Brukar alltid funka. Dessutom behöver han verkligen det med tanke på hur lite hn har fått i sig idag. Han har ätit som en liten mus :(
Men iaf.... fasen kommer aldrig till skott. (Så här är det att ha småbarn som inte vill sova om kvällarna. Man får aldrig någon egentid. Om man inte vill vara uppe på nätterna....vilket jag är ibland)
Camilla och Linnéa gav honom ett litet paket från kusinerna. Alltså Linnéa, Isabella och Julia.
I paketet var det en jättesöt liten mus klädd som prins.
Just sådana fast möss klädda som prinsessor har jag tidgare genom åren gett till just Linnéa, Isabella och sist Julia. Och nu fick Vilmer en egen mus. Kul att dom fortfarande finns kvar. Är antagligen populära.
Ännu en bit av tårtan gick åt till Camilla och Linnéa innan dom åkte hem för att äta middag. Den var mer än godkänd av Linnéa vilket är ett stort + med tanke på att hon inte ens gillar tårta i vanliga fall.
Efter dom gått hem hände det inte så mycket. Eftermiddagsvila vägrade han att sova så han var dödstrött redan vid 18. La honom vid 18:30 och sov kanske 45 min som max.... och resten vet ni ju.
Det är tråkigt när kvällarna spenderas på detta sättet. Jag och Robban får ingen tid själva. Det är konstant skytteltrafik till sovrummet eller underhållning av en dödstrött Vilmer fram tills sena kvällen. Och när Vilmer väl har somnat somnar Robban i soffan. Det slår aldrig fel. Men förhoppningsvis vänder det till det bättre snart!
Han sov ju bra ett tag på nätterna och i fjällen hade vi verkligen rena semestern. Knappt en gång behövde vi gå och stoppa in nappen på honom. Det enda vi behövde var att flytta över honom till vår säng någon gång under nattens gång. Men det kan
man ju leva med. Bara man slipper var vaken i timmetal eller underhålla en svintrött och grinig liten kille fram tills klockan är 24 och an till slut deckar av ren utmattning.
Ne... nu ska jag sluta klaga och se om jag kan plita ihop en text om den 16 april förra året.
Oj! Om 6 min för exakt ett år sedan kom Vilmer till oss. Vid denna tiden låg jag i dom värsta smärtorna men visste att NU, nu är det nära! :)
Dagen har varit, om jag inte skrev det tidigare, lite sisådär. Febern har suttit i, dock lite lägre under dagen och kvällen än på morgonen. Men humöret har varit betydligt bättre än dom tidgare sjukdagarna. Men på matfronten har det varit likadant som igår. Inget annat än välling och gröt har funkat för den lille herrn.
Förmiddagsvilan spenderade Vilmer i sin vagn gott nerbäddad. Efter det blev det någon minut i gungan på gården men det blåste såpass mkt att det inte kändes ok för vår lilla sjukling.
Sedan blev det bad och lunch med pappa som var tidigt hemkommen från jobbet.
Efter 14 kom mamma hit. Då passade vi på att ha födelsedagsfika med hemmagjord tårta, och presentöppning.
Av mamma fick han en greppvänlig boll han genast mycket förtjust i.
Av oss fick han den klassiska bultbrädan från Brio, den blå MiniKånken, en Mollybok och "I Drömmarnas Trädgård" figuerna som han fick på morgonen.
Japp, tårtan var gjord utav mig på två röda. Och den var betydligt godare än vad jag trott. Gjorde en barnvänlig tårta med bananfyllning på första lagret och mosad jordgubbs/mango/gräddefyllning på det andra. Och som dekoration vindruvor och bananskivor. Även Vilmer tyckte den var riktigt smaskens. Tyvärr fick han troligtvis några bitar i halsen och spydde :/ Suck, undrar när detta ska sluta.
20 min senare:
Jag skulle aldrig ha sagt det. Efter jag skrev sista meningen här gick jag in på Growing People för att läsa om den övre magmunnen fann jag detta och var mitt uppe i texten när jag hörde en kaskadkräkning inne från sovrummet. Vilmer som fick en välling av Robban för att somna, spydde upp hela vällingen och lite därtill. In och torka av nerspytt barn, sambo och golv. Suck suck och åter suck!
Ibland orkar man bara inte mer!
Bra iaf att han knappt har någon feber nu. 38,1 hade han nu när vi kollade.
Ja, åter till till dagens händelser:
Direkt efter mamma gått efter 16tiden kom Camilla och Linnéa. Dom ville också lämna en liten present till sjuklingen.
Jaha....tillbaka efter ytterligare 40?50? min:
Min tur att försöka lägga Vilmer. Och jag lyckades till slut, efter mkt grin och bråk. Men vällingen vägrade han att ta. Inte så konstigt med tanke på vad som hände för en kort stund sen. Får ge honom en i sömnen när jag lägger mig. Brukar alltid funka. Dessutom behöver han verkligen det med tanke på hur lite hn har fått i sig idag. Han har ätit som en liten mus :(
Men iaf.... fasen kommer aldrig till skott. (Så här är det att ha småbarn som inte vill sova om kvällarna. Man får aldrig någon egentid. Om man inte vill vara uppe på nätterna....vilket jag är ibland)
Camilla och Linnéa gav honom ett litet paket från kusinerna. Alltså Linnéa, Isabella och Julia.
I paketet var det en jättesöt liten mus klädd som prins.
Just sådana fast möss klädda som prinsessor har jag tidgare genom åren gett till just Linnéa, Isabella och sist Julia. Och nu fick Vilmer en egen mus. Kul att dom fortfarande finns kvar. Är antagligen populära.
Ännu en bit av tårtan gick åt till Camilla och Linnéa innan dom åkte hem för att äta middag. Den var mer än godkänd av Linnéa vilket är ett stort + med tanke på att hon inte ens gillar tårta i vanliga fall.
Efter dom gått hem hände det inte så mycket. Eftermiddagsvila vägrade han att sova så han var dödstrött redan vid 18. La honom vid 18:30 och sov kanske 45 min som max.... och resten vet ni ju.
Det är tråkigt när kvällarna spenderas på detta sättet. Jag och Robban får ingen tid själva. Det är konstant skytteltrafik till sovrummet eller underhållning av en dödstrött Vilmer fram tills sena kvällen. Och när Vilmer väl har somnat somnar Robban i soffan. Det slår aldrig fel. Men förhoppningsvis vänder det till det bättre snart!
Han sov ju bra ett tag på nätterna och i fjällen hade vi verkligen rena semestern. Knappt en gång behövde vi gå och stoppa in nappen på honom. Det enda vi behövde var att flytta över honom till vår säng någon gång under nattens gång. Men det kan
man ju leva med. Bara man slipper var vaken i timmetal eller underhålla en svintrött och grinig liten kille fram tills klockan är 24 och an till slut deckar av ren utmattning.
Ne... nu ska jag sluta klaga och se om jag kan plita ihop en text om den 16 april förra året.
Oj! Om 6 min för exakt ett år sedan kom Vilmer till oss. Vid denna tiden låg jag i dom värsta smärtorna men visste att NU, nu är det nära! :)
Kommentarer
Trackback
