Om 3½ timme

för ett år sedan vaknade jag på natten och hade sådana hemska förvärkar. Magen var stenhård och jag hade mensvärk x 10000000. Visste inte hur allvarliga dom var men misstänkte att det det kommer säkert dröja innan det sätter igång på riktigt.
Jag vältrade mig upp ur sängen, vankade in i badrummet, svalde ner två alvedon, värmde min vetekudde, vankade tillbaka till sängen och la vetekudden i svanken och somnade till slut om. Så bra man nu kan sova med förvärkar.
Gick upp med Robban när han skulle till jobbet vid 3-4 tiden. Han var lite skakig det märktes. Man började liksom fatta att nu snart är det dags.
Jag lovade att ringa, vad det än gäller, så kommer han hem.
Tankarna flög runt i huvudet och jag försökte mota bort dom. Lättare sagt än gjort.
Jag gick och la mig igen och sov oroligt och dåligt. Men jag visste att jag var tvungen att vara så utvilad jag kan inför vad som med all säkerhet skulle ske den dagen. Att vårt lilla pyre äntligen skulle komma till oss.

Kommentarer
Postat av: real old tom

Vad härligt att det blev just han som kom!

Världdens gladaste kille!

2010-04-16 @ 07:28:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0