malansnyaliv

Imorse, 8:20 var det äntligen dags för besöket på barnmedicin. Mamma var med som stöd.
Fick träffa en underbart snäll och bra läkare. Dom andra två vi tidigare träffat var totalt inkompetenta idioter om man jämför.
Denna läkaren tog oss på allvar och ställde många bra frågor, kollade öron och hals, lyssnade på lungorna och lovade att Vilmer skulle få genomgå ett pricktest för katt samt röntga lungorna nere på Frölunda sjukhus.
Tack! Äntligen någon som lyssnar!
Vilmer som aldrig reagerat negativt hos läkare blev denna gången lite orolig när läkaren tog i honom. Men det gick över fort när jag och mamma skojade med honom.
Satt med andan i halsen under pricktestet men det visade negativt. Underbart skönt! Och Vilmer var som en liten ängel. Han gnällde bara lite när sköterskan tog blodprov på honom. Våran duktiga kille!

Efter allt var klart och vi satt och väntade på remissen till röntgen så fick jag i Vilmer gröt, medan han satt i knät på mamma.
Därefter bar det av till Frölunda sjukhus för röntgen och mamma åkte tillbaka till jobbet.
Stackarn var vid det laget såå trött. Vilmer blir inte som andra barn när han är trött, dvs grinig, ledsen och skrikig. Han blir kolugn, tyst och nästan lite apatisk. Han satt bara och hängde i mitt knä. Tur att det inte var lång väntetid.
Han skötte sig exemplariskt under den korta stunden han röntgades.
Lilla gubben, han såg så liten ut där han låg med bar överkropp på den stora britsen.
Till slut när klockan var 11, var vi klara och fick åka hem.
Vilmer somnade nästan direkt bilen började rulla.
Nu är det bara att vänta på resultatet från röntgen och hålla tummarna på att det inte visar något avvikande.