Bajs

Kom alltså hem igår från vår lilla tripp. Jisses va trött jag var! Stackars ensamstående säger jag bara! Jag var helt slut efter bara några dagar ensam men Vilmer. Iofs passade ju mamma eller någon av dom andra honom när det ar något jag behövde göra men ändå.
Som vi längtade efter pappa. Och som han längtade efter oss... eller efter Vilmer iaf! Jag fick inte ens en puss när han mötte upp oss på parkeringen utan han skyndade sig till Vilmer som satt i framsätet och sov.

Stackars liten har har ju haft problem med magen ett tag. Han hade inte bajsat på nästan 6 dagar då det kom en rejäl laddning i måndags kväll. Va skönt tänkte jag! Nu slipper han besväras mer av det. Men efter jag hade somnat honom (var på middag i min svågers föräldrars båt) i stickkojen hörde vi kort därpå gråtande där innefrån. Vilmer hade vaknat och grät nåt fruktansvärt. Hans skrik blev bara högre och högre. Till slut skar det i öronen på mig och jag började få panik när jag inte lugnade sig. Tårarna sprutade, snoret rann och han var genomsvett, såväl jag.
Till slut började jag också gråta. Hade aldrig sett honom så här hysterisk förut. Jag tyckte så synd om honom, och att jag inte kunde trösta honom var så hemskt.
Efter en stund som kändes som en evighet kom min syster in i stickkojen (som kändes klaustrofobisk och fruktansvärt varm vid det tillfället) och frågade om inte hon skulle hjälpa mig över till deras båt med Vilmer så jag kunde få lite lite lugn och ro.
Hon tog Vilmer och bar över honom och jag tog mina saker och mamma följde med mig. Gud va jag grät! Usch!
Väl i deras båt verkade det som Vilmer lugnade sig en litet snäpp hos Camilla. Kanske var som hon sa. Att man behöver bryta mönstret så dom kommer av sig.
Fick efter en stund honom att äta och efter det så var allt kolugnt. Han somnade och sov som en stock. Jag satt kanske 1 timme i deras båt utan att knappt vågra röra mig för jag trodde det skulle sätta igång igen men icke. Han sov när jag bar honom till bilen och satte honom i bilstolen. Och han sov när vi plockade ur honom ur bilen vid vandrarhemmet vi bodde på och även när jag bäddade ner honom i sängen. Inte en min rörde han under hela tiden. Stackars liten! Han var totalt slut.
Tror att det var efter han fått bajsat som magen körde igång igen på honom och han fick rejält magknip.
Dagen efter när han vaknade var han sig själv igen! Såå skönt! Dessutom kom det världens laddning igen på förmiddagen.

Aldrig trodde jag att man skulle bry sig så mycket och bli så glad över bajs. Skumt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0