Fattades bara det...
Då ska man alltså börja med sånt här också. Jag har ju en tendens att bli beroende av saker så vi får väl se vad som som händer med detta nu då.
Startar denna blogg mest för att jag ska få lite mer tidsfördriv när jag går hem från jobbet. Och varför ska jag gå hem från jobbet undrar ni?! Jo, det är faktiskt så att jag ska bli mamma.
Om exakt 66 dagar är det tänkt att jag och min sambo ska hålla en liten liten alldeles ny människa i våra armar som är bara vår. Vår bebis! Med små små fötter och små små händer. Känns helt otroligt! Men ändå så otroligt avlägset samtidigt. Man fattar väl inte förrän man är där antar jag :)
Helt sjukt hur mycket man kan älska och längta efter någon som man aldrig har träffat.
Så alltså ska jag gå hem tidigare från jobbet med sk havandeskapspenning. Ofantligt skönt! 2 månader av ledig tid innan pyret kommer. Den sista tiden har dagarna släpat sig fram långsamt pga av tröttheten. Dom enda jag orkar träffa är i stort sett min soffa och säng. Så lite mer ork ska jag nog få när jag slipper gå upp 5-5.30 på morgonen hädanefter.
Gårdagskvällen bestod av 3 goa tjejer som lagade tacos, käkade och hade mycket roligt snack. Mia spenderade en tid med att få hälsningskickar av Pyret. Hon var helt begeistrad över att känna sparkarna :) Så söt hon är!
En annan är ju så van vid dom nu. Men ack va härliga dom är. Som att han/hon konstant påminner mig om att "Hallååå, glöm inte bort att jag är här också!!!" Men hur skulle man ens kunna glömma? Det enda jobbiga med kickarna är när jag ska sova. Sova är tydligen överskattat på natten anser den lille skiten i magen. Haha! Men det är väl lika bra att börja förbereda sig på vad komma skall!
Denna helgen är jag, magen och våra älskade katter ensamma hemma. Killen vår är i lusekoftornas land och hälsar på sin bror. Så här sitter man nu och svullar i gotta, cola o chips. Haha! Får ju passa på medan ingen ser en.
"Hallå igen,
Hur är stan en sån här kväll i augusti när sommarn regnat bort?
Det var längesen, jag borde ringt, men å ringa nu känns lite fånigt å kort.
Jag är i Oslo med ditt ex, men det är inget mellan oss
vi bara lallar runt på Karl-Johan, och jag behövde komma loss.
Här färgas molnen i skymning ganska ståtligt över Grand
och det ser lite ut som den där natten när ladan brann, om du minns"
Bra musik bjuds det på också...
Startar denna blogg mest för att jag ska få lite mer tidsfördriv när jag går hem från jobbet. Och varför ska jag gå hem från jobbet undrar ni?! Jo, det är faktiskt så att jag ska bli mamma.
Om exakt 66 dagar är det tänkt att jag och min sambo ska hålla en liten liten alldeles ny människa i våra armar som är bara vår. Vår bebis! Med små små fötter och små små händer. Känns helt otroligt! Men ändå så otroligt avlägset samtidigt. Man fattar väl inte förrän man är där antar jag :)
Helt sjukt hur mycket man kan älska och längta efter någon som man aldrig har träffat.
Så alltså ska jag gå hem tidigare från jobbet med sk havandeskapspenning. Ofantligt skönt! 2 månader av ledig tid innan pyret kommer. Den sista tiden har dagarna släpat sig fram långsamt pga av tröttheten. Dom enda jag orkar träffa är i stort sett min soffa och säng. Så lite mer ork ska jag nog få när jag slipper gå upp 5-5.30 på morgonen hädanefter.
Gårdagskvällen bestod av 3 goa tjejer som lagade tacos, käkade och hade mycket roligt snack. Mia spenderade en tid med att få hälsningskickar av Pyret. Hon var helt begeistrad över att känna sparkarna :) Så söt hon är!
En annan är ju så van vid dom nu. Men ack va härliga dom är. Som att han/hon konstant påminner mig om att "Hallååå, glöm inte bort att jag är här också!!!" Men hur skulle man ens kunna glömma? Det enda jobbiga med kickarna är när jag ska sova. Sova är tydligen överskattat på natten anser den lille skiten i magen. Haha! Men det är väl lika bra att börja förbereda sig på vad komma skall!
Denna helgen är jag, magen och våra älskade katter ensamma hemma. Killen vår är i lusekoftornas land och hälsar på sin bror. Så här sitter man nu och svullar i gotta, cola o chips. Haha! Får ju passa på medan ingen ser en.
"Hallå igen,
Hur är stan en sån här kväll i augusti när sommarn regnat bort?
Det var längesen, jag borde ringt, men å ringa nu känns lite fånigt å kort.
Jag är i Oslo med ditt ex, men det är inget mellan oss
vi bara lallar runt på Karl-Johan, och jag behövde komma loss.
Här färgas molnen i skymning ganska ståtligt över Grand
och det ser lite ut som den där natten när ladan brann, om du minns"
Bra musik bjuds det på också...
Kommentarer
Trackback
